När jag besökte Yangoon i Myanmar (landet som tidigare kallades Burma) i april 2012 blev jag smärtsamt påmind om att aids och hiv fortfarande är ett stort problem i världen.
Tillsammans med en grupp journalister och företrädare för Palmecenter (den svenska arbetarrörelsens organisation för internationellt samarbete) besökte jag ett centrum för aids- och hivsmittade.
I ett skjul såg vi sjuka som fick bromsmediciner intravenöst. De låg på tunna madrasser på dragiga golv. Från ett annat ruckel strax intill slamrade det högt från en skrotverkstad.
I en annan byggnad träffade vi både vuxna och barn som var hårt drabbade. I ett rum låg åtta patienter på golvet – bland annat en mager, sjuk och svårt medtagen pojke i åttaårsåldern.
"Den yngsta hos oss är bara två månader. Den äldsta i 50-årsåldern", berättade Phyoe Phyoe Tin, som drivit verksamheten sedan 2001.
Totalt fick ungefär 300 personer hjälp vid centret.
Det var fattigt, eländigt och en tankeställare om orättvisorna i världen. Om vilken miljonvinst som det är att vara född i ett demokratiskt välfärdsland som Sverige.
Besöket visade dessutom hur hårt hiv/aids slår mot många av världens länder. Något som tål att betänkas denna 1 december 2023, Världsaidsdagen.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) lever cirka 38 miljoner människor i världen med hiv, varav majoriteten i Afrika söder om Sahara.
2019 dog 700 000 människor av aids – en siffra som sjunkit de senaste åren på grund av att allt fler patienter får behandling. Ungefär 1,7 miljoner människor smittades av hiv, en siffra som också den har gått ner de senaste åren.
Det sker alltså framsteg. Men spridningen av hiv/aids är och förblir ett globalt elände.
"Rapporten No Time to Loose visar att hundratusentals människor dör av aids eftersom vissa länder inte är tillräckligt utrustade för att förebygga, upptäcka och behandla sjukdomen", konstaterar Läkare utan gränser.
I Myanmar i Sydostasien har dessutom den långa traditionen med opiumodling medverkat till att förvärra situationen,
Det finns ett utbrett narkotikamissbruk i landet, vilket gör att hiv/aids ofta sprids vidare genom smittade och smutsiga sprutor.
Enligt FN-organet UN Aids finns ungefär 300 000 personer med hiv i Myanmar.
Det säger något om de enorma behoven av hjälp- och biståndsinsatser som finns i Myanmar, liksom många andra av världens fattigaste länder.
”Vi kan få slut på aids – om vi gör slut på de ojämlikheter som vidmakthåller den. Denna Världsaidsdag behöver alla engagera sig i att föra vidare budskapet att vi alla kommer att gynnas när vi tar itu med ojämlikheterna”, säger UN Aids verkställande direktör Winnie Byanyima. ”För att allas säkerhet, för att skydda vår hälsa måste vi jämna ut olikheterna.”
Det ställer särskilda krav på ett land som Sverige. Vi har självfallet våra bekymmer och samhällsproblem. Men svenska folket lever ändå ett förhållandevis gott liv jämfört med många andra av jordens folk.
Den inhemska debatten låter ibland som rena jämmerdalen. Faktum är dock att Sverige hör till världens rikaste länder. 2022 låg Sverige på elfte plats av världens alla länder när Globalis sammanställde listan över BNP per capita.
Det borde leda till viss besinning och eftertanke när det gäller det senaste årets neddragningar i biståndspolitiken och skrotandet av det så kallade enprocentsmålet.
Om inte ett rikt land som Sverige kan ta sitt moraliska ansvar och bistå världens mest utsatta människor, vem ska då göra det?