När jag besökte Kaunisvaara för ett par veckor sedan tog jag en kopp kaffe med Åsa Allan, vice vd för gruvbolaget Kaunis Iron med ungefär 400 anställda.
Det blev mycket tal om bolagets roll betydelse för Pajala och Tornedalen.
"Vi har en uttalad strategi att handla och rekrytera lokalt. Ungefär 70 procent av de anställda bor och betalar skatt i Pajala. Många andra kommer från närområdet – till exempel Övertorneå och finska Kolari", berättar hon.
Företaget framhåller också vikten av att stötta föreningslivet i kommunen. Åsa Allan ser det som ett sätt att ge tillbaka till lokalsamhället.
"Vi sponsrar i princip bara föreningar i Pajala, eftersom det är här våra flesta medarbetare bor och har sin fritid. Vi har gett stöd till alltifrån PRO och Pajala IF till skoter- och byaföreningar. För många mindre föreningar kan ett bidrag på 5 000 eller 10 000 kr betyda jättemycket", säger hon.
Nyligen fick även föreningen Pajala Hästkraft stöd för inköp av en ny häst – en tioårig cremellofärgad Welsh cob som passande nog döpts till Kaunis Romeo.
"Vi vill bidra till ett rikt föreningsliv i Pajala där tjejer och killar kan utöva fritidsintressen på lika villkor och ha ett aktivt liv. Det här är en satsning som vi är stolta att vara del av och vi hoppas att Kaunis Romeo ska tillföra stor glädje för alla hästintresserade i kommunen", säger Åsa Allan.
Vidare är bolaget angeläget om att så mycket som möjligt ska gå till det lokala och regionala näringslivet vid inköp av varor och tjänster.
"Under 2022 återinvesterade vi cirka 551 miljoner kronor i Pajala kommun och ytterligare 1 033 miljoner regionalt", skriver bolaget på sin hemsida.
Just nu investerar Kaunis Iron dessutom stort i en ny flotationsanläggning vid gruvan i Kaunisvaara.
Satsningen – som i korthet handlar om att rena malmen – uppgår till 500 miljoner kr och ger jobb åt cirka 90 personer.
Annorlunda uttryckt: Det är inte bara ett gäng privatkapitalister som har glädje av Kaunis Irons verksamhet.
Kringeffekterna är betydande i andra delar av samhälls- och näringslivet. Det blir fler kultur- och föreningsaktiviteter för människor. Det skapas jobb och inkomster även för restauranger, hotell, frisörer och andra näringsidkare.
I Pajala är det också tydligt hur gruvan medverkat till att förändra attityder och skapa hopp inför framtiden.
För 15 år sedan var det hög arbetslöshet och mycket dystert snack om att "siste man släcker lyset" i Tornedalen. Men numera är leendet Pajalas nya kännetecken, som ett tidigare kommunalråd uttryckte saken. Gruvan har återskapat framtidstron.
Följaktligen har gruvbolaget ett starkt stöd i de attitydundersökningar som görs regelbundet.
95 procent av medborgarna i Pajala anser att Kaunis Irons verksamhet har en positiv påverkan på lokalsamhället, enligt en mätning som opinionsföretaget Kantar gjorde 2022.
Uppenbarligen har inte heller Pajalaborna avskräckts av beskedet om att Kaunis Iron ska utvidga verksamheten med nya dagbrott. Hela 88 procent uttalar sig positivt om utvidgningen.
Det är resultat som borde föranleda viss eftertanke och besinning hos dem som alltid ryter "not in my backyard" så fort det talas om nya gruvor.
En ny gruva kan – precis som i Pajala – lyfta en hel bygd och skapa nya utvecklingsmöjligheter.
Världen och Europa har dessutom behov av att investera mer i gruv- och mineralnäringen. Den gröna omställningen fixar sig inte av sig själv.
Elbilar, vindkraftverk, solcellsparker, tåg och annat som behövs för att minska koldioxidutsläppen och klimatavtrycken uppstår inte ur tomma intet. De kräver tillgång på metaller och mineral – och således även gruvor.
Litium, kobolt och nickel är några av de metaller som efterfrågas för produktionen av batterier till elfordon och energilagring. Indium behövs i vissa solceller och sällsynta jordartsmetaller används i bland annat vindkraftverk och elmotorer.
Därtill finns gott om utrymme för fler gruvor i ett stort och glesbebyggt land som Sverige.
Sveriges landyta uppgår till 41 miljoner hektar. Enligt SGU (Sveriges geologiska undersökning) finns det cirka 9 000 hektar gruvmark i hela Sverige. Gruvområdena i Aitik och Kiruna, som är störst, uppgår tillsammans till 5 100 hektar.
Det betyder att bara ungefär 0,02 promille av Sveriges landyta används för gruvor.
Vi skulle med andra ord kunna använda mer än dubbelt så mycket mark i Sverige för gruvdrift och ändå ha plats även för en massa andra saker. Och Pajala är ett utomordentligt exempel på hur lokalsamhället har nytta och glädje av en gruva.
Det finns därför goda skäl för andra lokalpolitiker att se och lära av det som sker runt gruvan i Kaunisvaara.