Göran Hägglund är rätt man för jobbet

I slutet av förra veckan meddelade regeringen först direktiven för den kommitté som ska arbeta fram det nya sändningstillståndet för de svenska public service-bolagen, och sedan att arbetet i denna kommitté ska ledas av den tidigare kristdemokratiska partiledaren Göran Hägglund.
Det första beskedet möttes av blandade reaktioner, medan det andra – åtminstone såvitt jag har kunnat se – har mötts av ett nästan unisont bifall.
Det är inte särskilt konstigt. Såväl Sveriges Radio som SVT är båda populära institutioner som åtnjuter såväl höga tittarsiffror som högt förtroende i allvarliga frågor från allmänheten, och producerar mycket av den kvalitativa journalistik som är själva förutsättningen för det demokratiska samtalet.
Tyvärr är det kanske just därför det från högerhåll länge har funnits en omfattande kritik mot SVT och SR, och tendenser att vilja skala ner verksamheten och vilja reglera dess rapportering och innehåll. 
Trots att alla undersökningar av saken visar att båda bolagen är bra på att upprätthålla det oberoende och den opartiskhet som är en central del av deras uppdrag, har man upplevt sig som förfördelade och anklagat kanalerna för att vara vänstervridna.
Det är relativt lätt att förklara. Public Service har helt enkelt blivit ett frontavsnitt i den kamp mot verkligheten som i första handen Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna för. 
När de inte gillar vad de hör på radio eller tv är det ett problem för det att det sägs – inte att det väldigt ofta råkar vara sant. Ibland är det helt enkelt lättare att slåss mot väderkvarnar än mot jättar. 
Men just därför var det glädjande att kunna konstatera att vad än det nya sändningstillståndet kommer att innebära, kommer det inte att medföra de breda nedskärningar eller svepande förändringar av uppdraget man hade kunnat frukta.
För det borgar om inte annat utnämningen av Göran Hägglund. Det är svårt att tänka sig ett bättre namn på den här posten – han har stått utanför dagspolitiken länge nog, men är fortfarande bekant nog för att åtnjuta allmänt förtroende och utgöra en brygga till en tid då politiken präglades av något mindre bittra motsättningar än idag.
Att han dessutom har varit en framgångsrik deltagare i SVT:s underhållningsflaggskepp På spåret innebär också att han personligen har en förståelse för räckvidden och vikten i tv:s uppdrag att inte bara informera, utan också underhålla.
Det är av yttersta vikt i ett alltmer fragmenterat och diversifierat medielandskap.
SVT och SR måste nämligen bevara sin status och sina höga tittarsiffror just eftersom de inte är som andra mediebolag – de drivs inte av vinstintresse, utan står i allmänhetens tjänst.
Om det i mindre dramatiska tider har kunnat låta som stora men en aning tomma ord som journalister och chefer använder när de vill slå sig för bröstet, så går det inte att ta miste på hur viktigt det är i tider som är så turbulenta som dessa. 
I krigs- eller katastroftillstånd är det till de allmännyttiga mediebolagen vi kommer att vända oss för att få den information vi behöver, och det finns knappast något bättre sätt att motverka utländska informationskampanjer eller psykologisk krigföring än mediekanaler som är breda, åtnjuter allmänhetens förtroende och enbart är lojala med sina uppdragsgivare.
Det är den roll kanaler som SVT och SR spelar idag, och ingenting talar för att den kommer att bli mindre betydelsefull i framtiden. Tvärtom – och just därför är det glädjande att högerregeringen denna gång satt rätt man på rätt plats.