För en tid sedan landade Norrlandsfondens konjunkturbarometer på mitt skrivbord.
Vd:n Niklas Jonsson (en gång i tiden framgångsrik skidåkare och silvermedaljör i Nagano-OS 1998) skriver om det ekonomiska läget i allmänhet och i norra Sverige i synnerhet.
Han citerar Bruce Springsteens låt "The river" som handlar om en ung man som kämpar för att försörja sin familj under en lågkonjunktur.
En strof i låten lyder:
"I got a job working construction for the Johnstown Company
But lately there ain't been much work on account of the economy"
2023 var ett sådant år. Världen präglades av ekonomisk avmattning.
"Ryssland fortsatte sitt aggressiva anfallskrig mot Ukraina och det ser inte ut att bli fred i närtid. Krisen i Mellanöstern tog fart igen efter Hamas terrorattack mot Israel. Sammantaget ger det en världsbild som påverkar världshandeln negativt", skriver Niklas Jonsson.
Vidare konstaterar han att hushållen har drabbats av stigande kostnader och sänkta reallöner, vilket många yngre aldrig upplevt.
"Man får gå tillbaka till början på 1980-talet för att se en liknande utveckling. Detta påverkar många branscher som känner av att hushållen minskar sina inköp av det som inte upplevs som mest nödvändigt", skriver Jonsson.
Särskilt utmanande är det för sällanköpshandeln, restauranger, hotell och de som jobbar med olika former av rekreation.
Det är en utveckling som påverkar aktiviteten och lönsamheten även i norrländska företag. Men mycket tyder på arbetsmarknaden och näringslivet i regionen klarar sig bättre än i andra delar av landet.
"Förklaringarna finns bland annat i den gröna industrialiseringen, både satsningar som är igång men också framtidstro inför vad som kommer, en näringslivsstruktur i Norrland som är mindre beroende av negativa hushåll som slutkund och generellt sett hushåll som sannolikt är mindre tyngda av ränteuppgången", sammanfattar Norrlandsfonden i konjunkturbarometern.
Kortsiktigt kan det norrländska näringslivet även dra nytta av den svaga kronkursen.
"Turismen har en konkurrensfördel till följd av en svag valuta och basnäringen inom industrin har mycket av sina kostnader i kronor medan man säljer i utländsk valuta, vilket trots att inflationen varit kraftig och delvis beroende på en svag valuta ger ett positivt netto", skriver Norrlandsfonden.
Det betyder att utgångsläget trots allt är gott för norra Sverige inför 2024.
Men märk väl: Det betyder inte att tillvaron är problemfri. Om den goda utvecklingen i norr ska hålla i sig så krävs insatser. Även politiken måste dra sitt strå till stacken.
Till exempel handlar det om satsningar på yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning så att människor kan ta de jobb som finns i norr. Om insatser för att öka bostadsbyggandet i regionen. Om investeringar i vägar, järnvägar och annan infrastruktur. Om att skapa attraktiva samhällen med ett rikt fritids- och kulturliv. Om bra skolor, vård, omsorg och annan offentlig service.
Därför är det olyckligt när det läggs statsbudgetar som innebär slopat investeringsstöd för byggandet, urholkade statsbidrag för kommuner och regioner samt lägre anslag till arbetsmarknadspolitiken.
Det är dessutom en politik som rimmar illa med regeringspartierna tal om att "accelerera" den gröna nyindustraliseringen i norra Sverige, som tre statsråd skrev i Dagens Industri för snart ett år sedan.
"Det finns en gyllene möjlighet för norra Sverige att leda den nya industriella revolutionen och bli en motor för gröna innovationer som kan gynna nordligaste Sverige, hela landet och i förlängningen hela Europa. De norra regionernas tillgångar på älvar, malm och skog är basen för omställningen som skapar jobb, konkurrenskraft och stärker förutsättningarna för ett gott liv för människorna som bor och verkar här. Men ska denna framtidsvision bli verklighet krävs en samlad strategi för norra Sverige", framhöll ministrarna.
Det var bra skrivet. Men sedan dess har i princip inget skett med den omtalade strategin. Istället har regeringen lagt ett antal förslag som är direkt kontraproduktiva, det vill säga skapar sämre förutsättningar för jobb och tillväxt i regionen.
Därför är det upp till bevis för näringsminister Ebba Busch (KD), arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L), bostadsminister Andreas Carlson (KD) och deras regeringskollegor under 2024.
Nu behövs skarpa åtgärder och konkret politik. Det räcker inte med strategier, statliga samordnare och goda föresatser.