I dagarna var det 14 år sedan Abbas Rezai hedersmördades av sin flickväns familj på grund av att familjens planer var att flickan skulle giftas bort till en kusin. Att hon istället hade en relation med Abbas, som hon var kär i, innebar enligt familjen att hon skadat deras heder. Abbas och flickvännen hade innan mordet kontakt med myndigheter och bad om hjälp, de fruktade för sina liv.

Det pågår en diskussion i samhället där vissa menar att vi inte ska prata om hedersrelaterat våld som en särskild form av våld utan att vi istället ska prata om våld i nära relation. Skulle de rösterna få gehör skulle det innebära katastrof för de utsatta.

Hedersrelaterat våld är kollektivt förankrat och planerat. Detgör att personer som är utsatta för det inte har något stöd att hämta hos sin familj eller släkt, vilket ofta är möjligt när det gäller våld i nära relation. Det är just detta som gör att personer utsatta för hedersrelaterat våld många gånger tvingas att bryta med hela sitt sammanhang, för att förövarna är många och det våld som utövas är sanktionerat inom släkten. När den utsatta tvingas bryta upp från sitt sammanhang krävs omfattande insatser från samhället.

Många gånger har jag hört uttalanden i stil med ”det är knappt någon idé att hjälpa dem för de går ju ändå hem igen”. Sådana uttalanden handlar om okunskap, inget annat. Att hantera sin utsatthet ensam, kanske i en ny stad på en skyddad adress, utan någon från sitt nätverk kvar och dessutom med vetskapen om att ens släkt anser att man skadat allas deras heder och anseende och därför förtjänar att bestraffas blir övermäktigt utan rätt stöd. 

Jag har träffat många utsatta och min uppfattning är att det stöd som behöver förstärkas är det långsiktiga stödet, det som behövs över tid. Det som behövs efter rättegångar, läkarundersökningar och socialtjänstens utredningar. Det som behövs när den utsatta ska lyckas bygga upp ett nytt liv, ett nytt sammanhang. Här behövs samverkan mellan flera för att stödet ska bli så bra som möjligt.

Så gällande inställningen att vi inte ska prata om hedersrelaterat våld utan om våld i nära relation: visst, slag, sparkar och annat fysiskt våld ser likadant ut oavsett kontext. Men där tar också likheterna slut. Benämner vi inte utsattheten korrekt kan aldrig rätt stöd och skydd ges. Abbas är inte den senaste personen som hedersmördats i Sverige, många fler har mördats efter honom och om vi inte ger de utsatta rätt stöd och insatser kommer vi att fortsätta ha hedersmord i Sverige.