Girighet i väst räddar Mugabe

KRÖNIKA2008-07-29 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Flertalet stater i Afrika har haft en bra utveckling under senare år. Ekonomin har förbättrats, styret har blivit effektivare och de mänskliga rättigheterna respekteras bättre. Men väpnade konflikter pågår i Darfur/Sudan/Tchad och i Somalia, som aldrig haft någon fungerande regering och där USA nu för krig mot "islamister" med Etiopien som ombud.
Ett annat undantag från den positiva bilden är Zimbabwe, f d Rhodesia.
Ekonomin är körd i botten med skyhög arbetslöshet och tusenfaldig inflation. Miljontals zimbabwier befinner sig på flykt i grannländerna. Politiskt våld, regisserat av den 84-årige presidenten Robert Mugabe och hans Zanu-PF-parti, hör till vardagen.

Trots detta lyckades oppositionspartiet MDC under Morgan Tsvangirai i våras vinna en knapp majoritet i parlamentet. Tsvangirai vann också presidentvalet, men uppnådde enligt Mugabes valmyndighet inte de nödvändiga 50 procenten. MDC bojkottar andra valomgången och valet blir därmed meningslöst.
Mugabe är ovanligt usel ledare och man kan undra varför bortåt hälften av befolkningen röstar på honom. Valfusk är en förklaring. En annan är den politiska terror som utövas av Mugabes polis, ungdomsmiliser och krigsveteraner. Men det finns också en utbredd misstänksamhet mot väst, och i synnerhet då britterna som alltför länge stödde de vita kolonisatörerna.

Brittiska intressen är fortfarande starka i landet. Nyligen tillkännagav gruvbolaget Anglo American att man ska investera 2,5 miljarder svenska kronor i en ny platinagruva i Zimbabwe. Barclays Bank, Benson & Hedges cigarretter, BP och Shell är
andra brittiska företag som håller Mugabe under armarna.
Stormakterna bär ett stort ansvar för att Mugabe fått hållas i 28 år. Protesterna har varit högljudda, men åtgärderna vaga och verkningslösa. FN-sanktioner skulle kunna bita eftersom de också skulle binda Kina, som bara för några månader sedan fick en vapenlast till Mugabe stoppad i Sydafrika. Men finns viljan bland stormakterna i FN?

Tsangirai och MDC vet hur det gick för Joshua Nkomo och hans Zapu när de försökte samarbeta med Mugabe och Zanu på 1980-talet.
De slukades av Zanu, sedan deras fästen hemsökts av Mugabes specialstyrkor. Den tysta diplomati som Sydafrikas president Thabo Mbeki satsat på har inte lett någonstans. Fegheten på afrikanskt håll och girigheten på västligt och kinesiskt håll, kan precis som i Darfur, komma att förlänga konflikten ytterligare.