Jag minns när min lärare i årskurs 5 högläste boken ”Spökena från Carra” av Eva Ibbotson för klassen. Jag minns det så väl att jag i vuxen ålder sökte upp den på Bokbörsen. Jag har alltid varit omgiven av böcker hemma, men för många är det inte så. Därför är det centralt att samhället kompenserar så att alla barn får förutsättningar att lära sig läsa.
Att politikerna i Barn- och utbildningsnämnden i Luleå kommun beslutat om visionen och resurserna för att alla förskolor ska kunna bygga upp eget litet bibliotek är ett exempel på en sådan satsning.
Mina föräldrar läste för mig om kvällarna när jag var liten och jag älskade Bokbussen och var en sådan unge som kunde be personalen att ta med en viss bok nästa gång. Jag tyckte det var stort när jag gick ut grundskolan och fick full äganderätt över bibliotekskortet. Jag har en känsla av att det inte är lika många som känner så idag.
Vissa saker gör mig alltså nostalgisk. Som att fingra över de slitna bokryggarna av barndomsböcker som mina barn nu har, att återupptäcka Harry Potter och myset med Astrid Lindgrens olika jular. Jag kämpar just nu på med mitt eget barns läsande och märker att den viktiga repetitiva mängdträningen måste varvas med det lustfyllda för att hålla intresset uppe. Precis som med vilken annan färdighet som helst under utveckling behöver dock vissa saker nötas in.
Vi ser och hör återkommande om hur ungas läsförståelse och läsförmåga minskar. Det är själva grundfundamentet för läsningen och läsningen är grunden till nästan alla andra skolämnen. Det finns massor av teorier kring det här, men jag tycker ungdomarna som P4 Norrbotten intervjuade för någon vecka sedan satte fingret på en förklaring.
Det måste vara intressant, vilket i den tid vi lever ofta är synonymt med brott och verkliga händelser. Hur intressant ämne en text än innehåller så måste steget att ta upp en bok, vare sig det är i papper eller digitalt trots allt bli kortare. Läsandet precis som allt annat är en färdighet som behöver övas in och underhållas genom livet. Nackdelen med läsandet för många är att det inte ger samma snabba dopaminkickar som exempelvis scrolla sociala medier.
Många lärare gör ett fantastiskt arbete och mycket kan göras i skolan, men det behövs insatser som är bredare än skolan ensamt kan bära. Vi behöver en läsfolkrörelse bortom ljudböckerna och true crime-poddarna. Att lyssna kan naturligtvis vara en resa lika värdefull och ett komplement för många barn och unga, men lyssnandet för sig ger inte samma färdigheter att avkoda texter och förståelse för ord och sammanhang i en text.
Den offentliga sektorn kan göra sitt genom tillgång till bibliotek och satsningar på läsandet som en del av kulturen, men fler aktörer behöver agera. Bland fackföreningarna finns goda exempel på läsfrämjande. Som IF Metalls ”Läs för mig pappa” och Kommunals arbete för arbetsplatsbibliotek, men var är alla företag som borde se den långsiktiga nyttan i att deras medarbetare själva läser och också läser för sina barn?
Årets julklapp varje år och i alla sammanhang borde vara boken. Tomten borde få i uppdrag att hitta den titel som väcker läslusten.