Ge Sveriges domstolar de verktyg de behöver

Från 2016 till 2020 steg statens utgifter för rättsliga biträden med 24 procent. Kort sagt och i reda tal innebär det att ytterligare en dryg halvmiljard av våra gemensamma medel gick till försvarare och målsägarbiträden i våra domstolar.
I sak finns det ingenting att uppröras över det – var och en som har varit med om en rättegång förstår att det är av yttersta viktig inte bara för brottsoffer och förövare att ha ett juridiskt stöd vid sin sida, utan att det är centralt för själva den juridiska processens integritet; bara så kan vi vara trygga med att det verkligen är rättvisa som skipas i våra domstolar.
Större delen av ökningen har också en fullt rimlig förklaring – en andel beror på ökningen av antalet mål i domstol, en annan på den årliga uppräkningen av taxorna och ytterligare en på de utredningar som läggs ned innan de hinner leda till åtal.
Trots det är den stora ökningen uppseendeväckande, och ledde till att staten gav i uppdrag åt Domstolsverket att både titta närmare på dess orsaker och på vad det är möjligt att göra för att bromsa den.
Den rapporten är klar, och innehåller en rad skarpa förslag som tillsammans skulle kunna bidra till att både öka transparensen i utbetalningarna, och se till att de i fortsättningen inte stiger alltför fort. 
Bland förslagen finns bland annat en differentiering av arvodet för advokater och för biträdande jurister, en översyn av regelverket och införandet av krav på digitaliserade och mer detaljerade kostandsräkningar från biträdenas sida.
I rapporten pekar Domstolsverket också på att det finns ett inneboende problem med att anslaget till rättsliga biträden saknar tak – det innebär att detta blir en balansgång, och att det finns en intressekonflikt här. 
Som verket uttrycker det har de rättsliga biträdena ”ekonomiska intressen som står i konflikt med statens intresse att dämpa utgiftsutvecklingen på anslaget.”
Historiskt har förtroendet för advokatkåren på det här området varit stort. De har varit fria att själva disponera sin arbetstid och att vid rättegångens slut redovisa den efter förmåga, och har också historiskt sett skött det uppdraget väl.
De senaste åren har emellertid flera uppmärksammade fall av missbruk gett skäl till att genomföra en översyn och uppstramning av regelverket. Det har förekommit exempel med fusk med ersättningssystemet, som till och med har lett till uteslutningar ur Advokatsamfundet. 
Det är ett exempel på den självsanering som länge har varit tillräcklig, men som nu behöver få ytterligare hjälp och stöd utanför med ett tydligare regelverk. 
Den bilden förstärks ytterligare av de ännu mer välrapporterade fallen av direkt brottslighet bland jurister som under den senaste veckan har lett till fällande domar för grova brott. De sätter nämligen fingret på en smärtpunkt i själva systemet.
I sig är nämligen inte den ekonomiska skadan här problemet – den större delen av alla advokater sköter sina jobb och kostandsräkningar samvetsgrant och väl. Men att bara några få inte gör det riskerar att åstadkomma allvarliga skador på rättsystemet. 
De riskerar nämligen att kasta en skugga över alla rättsliga biträden, och undergräva allmänhetens för rättsskipningen som helhet. Så har ännu inte skett – men om det skulle ske, så skulle kampen mot den grova kriminaliteten bli ännu tyngre och svårare än den är nu.
Därför är det viktigt att regeringen agerar skyndsamt, och ger Sveriges domstolar de verktyg de behöver för att garantera förtroendet för systemet och dess långsiktiga integritet.