I somras bodde jag en natt i det gamla mentalssjukhuset på Furunäset i Piteå. Den vackra och anrika byggnaden, som uppfördes 1893, är numera ombyggd till toppmodern hotell- och konferensanläggning samt företagsby.
"Vackert beläget ett stenkast från Piteälven", som det heter i reklamen.
Det fick mig att minnas en artikel som jag skrev för 15 år sedan och föranledde en del läsarreaktioner.
Jag noterade att mentalsjukhuset på Furunäset i folkmun brukade kallas för "Pite femfem", vilket jag trodde hängde ihop med telefonnumret till sjukhuset i den gamla kommunväxeln. Att telefonisten för sjukhuset helt enkelt svarade "Pite femfem" vid uppringning.
Någon gång hade jag även hört att uttrycket skulle hänga ihop med vägskylten i Luleå, "Piteå 55 km", eller att det var numret på en avdelning för särskilt våldsamma patienter.
Flera läsare hörde dock av sig och gav en annan, bättre och mer korrekt förklaring.
”Jag började arbeta på Furunäsets sjukhus 1979 som kurator och fick då veta att ´Pite femfem´ handlade om den lag som gällde då sjukhuset startade. Så det där med telefonväxeln undrar jag allt varifrån det kommer?”, undrade en läsare i Piteå.
”De som tror att uttrycket ’fem-fem’ kommer från en lag har helt rätt. Enligt 5 kap 5 § i 1864 års strafflag, som gällde fram till mitten av 1960-talet, var den som begått brott fri från ansvar om brottet begåtts under inflytande av ’sinnessjukdom’ eller ’annan själslig abnormitet’, som var så allvarlig att den ansågs som jämställd med sinnessjukdom. En ’fem-femma’ var alltså en som inte kunde straffas för brott på grund av psykisk sjukdom. Ofta hamnade de på till exempel Furunäset”, förklarade en jurist i Gällivare.
Även LO:s välfärdsutredare Kjell Rautio, som har rötterna i byn Vittangi i Kiruna, förklarade att det handlade om en tidigare lag.
Rautio kom i kontakt med den gamla lagtexten när han studerade vid universitetet i Umeå. I ett mejl citerade han hela paragrafen:
”§ 5:5 Gärning som begås av den, som är avvita, eller vilken förståndets bruk, genom sjukdom eller ålderdomssvaghet, är berövat, vare strafflös. Har någon utan egen skuld, råka i sådan sinnesförvirring, att han ej till sig visste; vare och gärning, det han i det medvetslösa tillstånd, förövar, strafflös.”
I ett telefonsamtal med en läsare i Luleå fick jag dessutom en annan intressant upplysning. Den legendariske bohemen och poeten Liikavaara-Frans var en känd "femfemma”, berättade han.
I den klassiska sången ”Sista brevet från Liikavaara-Frans” sitter han inne, ”långt i söter”, vilket är just Furunäset i Piteå.
”När långt i söter jag sitta inne
då komma Gällivare i mitt minne.
Prukkeriet jag ej klömma kan
Karhakka-torget, voj Kaanans land.”
Idag är allt detta en svunnen epok i Norrbottens historia och svensk mentalvård.
Mentalsjukhuset på Furunäset stängdes 1987 – och 2022 är Furunäset förknippat med helt andra saker.
Idag finns bank, gym, arkitektbyrå, redovisningskonsulter, glasbruk, bryggeri och lokala tjänsteföretag i de gamla sjukhusbyggnaderna. Nya fina bostadsområden har vuxit fram i nära anslutning till det gamla sjukhuset.
Det visar att det går att skapa något nytt när samhället förändras och gamla jobb försvinner.
När sjukhuset lades ned 1987 försvann i ett slag hela 450 arbetstillfällen. Kommunen stod helt plötsligt med en stor tom fastighet.
I samma veva försvann dessutom boardfabriken i Piteå med 140 jobb och Siverts kabelverk i Öjebyn, en annan stor arbetsgivare.
De många nedläggningarna kunde ha knäckt vilken kommunledning som helst. Men dåvarande kommunalrådet Anders Sundström (S) och hans medarbetare kavlade istället upp ärmarna och inledde ett arbete för att fylla Furunäset med nya verksamheter och för att locka nya etableringar till Piteå.
Idag är sjukhuseran ett minne blott.
Furunäset lever dock vidare i nya former och Piteå är en välmående kommun med låg arbetslöshet och ett mångfacetterat näringsliv.
En aktiv lokal näringspolitik gav resultat och tog Piteå genom 1980-talets kris.
Det är ett hoppingivande exempel på att även svåra omstruktureringar och stora förändringar går att hantera.