I februari utsågs tidigare KD-ledaren Göran Hägglund till ordförande för public service-kommittén. Den ska arbeta fram ett nytt sändningstillstånd för SVT, SR och UR för perioden 2026-2033. Det slutliga förslaget ska presenteras senast 30 april nästa år.
Det är ingen överdrift att beskriva det som en avgörande tid för idéerna om en radio och television i allmänhetens tjänst.
Det finns starka krafter inom högerpartierna som vill göra om programbolagen i grunden.
Hos Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna talas om att ”skala av krimskramset” och skapa ett ”smalare public service”. 2019 tog Moderaterna i Stockholms län och stad (ett av partiets starkaste fästen) till och med ställning för att helt skrota Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion!
Moderaternas riksstämma har inte gått lika långt. Men även på riksnivå har Moderaterna öppnat för viss reklamfinansiering av public service och för att banta programutbudet, kanske upphöra med stora sportevenemang och viss underhållning.
Det skulle i så fall bli ett stort avsteg från den politik som präglat public service under årtionden.
Det har funnits en samsyn mellan borgare och socialdemokrater om att programbolagen ska svara för sådant som är både brett och smalt, högt och lågt – såväl Melodifestivalen som program för minoritetsgrupper, både Vinterstudion och Babel, såväl brittiska deckare som inhemska dramaproduktioner.
I alla dessa avseenden har public service också varit totalt överlägsna alla kommersiella alternativ.
SVT har utvecklat starka publikmagneter som Mellon, ”På spåret”, ”Vår tid är nu” och "Tunna blå linjen" parallellt med att bolaget producerat ”Uppdrag granskning” och nyhetsprogram för finsktalande, hörselskadade och samer.
I Sveriges Radio kan vi lyssna på alltifrån klassisk musik i P2 och sportsändningar från hela landet i P4 till tunga samhällsprogram som Studio Ett och ”God morgon, världen!” i P1.
Allsidig nyhetsförmedling (från Ystad i söder till Kiruna i norr), debatt, kultur, nöjesbevakning, sport och förströelse – allt ryms i tablåerna.
Uppenbarligen har det också gjort public service till ett uppskattat inslag i svenskarnas vardag. Varje år står SVT och SR starka i SOM-instituets stora förtroendebarometer.
77 procent har stort eller ganska stort förtroende för Sveriges Television. För Sveriges Radio är samma siffra 72 procent. Inga andra mediekanaler har lika höga förtroendesiffror.
Även när det gäller valbevakningen 2022 toppar programbolagen förtroendebarometern. SVT åtnjuter störst förtroende med 71 procent och Sveriges Radio är god tvåa med 64 procent.
Som en jämförelse kan nämnas att 27 procent hade förtroende för Aftonbladets och 24 procent för Expressens valbevakning
Därför finns goda skäl för Hägglund och övriga kommitterade att rida spärr mot tokerierna från högerhåll.
SR, SVT och UR är i grund och botten väl fungerande verksamheter som gör nytta för medborgarna, demokratin och mediemångfalden.
I ett alltmer polariserat och kommersialiserat medielandskap blir dessutom idéerna bakom public service allt viktigare.
Christina Jutterström, legendarisk vd för SVT 2001-2006, uttrycker det klokt.
"Public service ska informera, utbilda och underhålla. De tre elementen är nödvändiga för att public service ska nå hela befolkningen. Ett starkt och oberoende public service är också en motkraft till nutidens desinformation och lögner samt ett allt större utländskt inflytande över mediesverige", säger hon helt riktigt i en intervju med Dagens Media.
Det finns all anledning för Hägglund & Co att lyssna och ta intryck när kommittén inom kort börjar fila på formuleringarna och inriktningen i det nya sändningstillståndet.