Fördelen med att vara yngre är att den som gör fel kan skylla på att ”jag var ung och dum”. Äldre brukar inte så ofta skylla sin dumhet på att de varit med för länge.
En annan fördel med att vara ung och ifrågasätta är också att det faktiskt kan vara rätt. Då går det att surfa resten av livet på det faktum att ”jag var ung och smart”.
Som alla förstår talar jag nu om Greta, det 16-åriga oraklet, flickan som skolkar varje fredag för att rädda mänskligheten. Och som möter så mycket beundran, så mycket hat.
Man kan förstå det senare. Någon som blir världsberömd på att skolka och förnumstigt förmana de äldre att inte slita på planeten så förbannat mycket möter förstås Jante. Och förutom det finns en massa ilska som folk behöver pysa ut när någon särbegåvad får ordet.
En invändning mot Greta är att det inte är bra att skolka.
Jo, det är det. Själv skolkade jag för att titta på den allmänpolitiska debatten på TV.
Den som gör något nyttigt med sin skolktid kommer säkerligen att lära sig mer än att lomma runt i värmestugan i den riktning som lärarna pekar.
Men vad vet en 16-åring om världen?
Inte speciellt mycket. Det medgives. Men det är också det som är poängen.
Den som vet för mycket tenderar att ha äggstanning i skallen. Storvetande äldre har ofta koagulerat mentalt och fattar inte vad som händer i världen. De umgås med sina generationskamrater och pratar om hur allt var bättre förr.
Själv minns jag med förtjusning hur den äldre generationen, i slutet av 1960-talet, tvingades vika ner sig därför att de trodde att USA hade rätt att bomba vietnameserna tillbaka till stenåldern.
Deras argument var att ”USA räddade oss från Hitler”.
Spontant kunde vi bara svara att det inte gav dem rätt att förtrycka andra folk. Då fick vi veta att vi var naiva och skulle hålla truten eftersom vi inte varit med under andra världskriget.
Så därför fick vi läsa på. Och i nästa debattomgång påpeka att det nog mer var Sovjet som räddat oss från Hitler. Att Sveriges insatser under kriget knappast var speciellt framstående. Att USA skickat sina gubbar till månen med hjälp av nassarnas raketingenjörer. Att svenska staten spionerade på sina egna medborgare. Och så vidare.
Den debatten kunde vi vinna, just därför att vi var unga och dumma. Hade vi lyssnat på de äldre hade vi hamnat fel.
Kanske var vi också kaxiga eftersom den äldre generationen matat oss med berättelser om unga hjältar. Det var förstås för att vi skulle bli frimodiga och lydiga. Men vi blev istället kaxiga.
Vi läste om Horatio Nelson som påbörjade sin karriär som sjöofficer i tonåren. Hade han lyssnat på goda råd hade han stannat på landbacken, eftersom han var notoriskt sjösjuk. Det sade oss att kämpa vidare, även mot sunt förnuft!
Och så lästa vi om Jeanne d’Arc! Hon såg syner, gjorde stordåd och fick sota för detta. Kämpa på, med alla risker det innebär!
Vi fick också höra talas om en genialisk, eller om möjligt galen, schackspelare som hette Bobby Fischer. Vi lärde oss att den som är rädd inte får göra schackmatt.
Den store uppfinnaren John Ericson började tidigt rita av olika typer av maskiner när han hängde med sin farsgubbe i gruvor och vid kanalbyggen. Hans förmåga upptäcktes och resten är historia. Han blev en av Sveriges främsta uppfinnare genom tiderna. Följ din talang!
För att inte tala om Karl XII! Som ung ett geni. Men ju äldre han blev, desto sämre gick det. Ungefär samma med Alexander Den Store. Tag varning!
Därför får vi hoppas att Greta står på sig. Även om hon har fel så kan vi alltid lära oss något. Det kommer vi inte att göra av gråtofsarna.