Flyget har kanske sin tuffaste sommar någonsin

Flyget har inte haft en lätt sommar, vare sig i Sverige eller i resten av Europa. Detta är den första sommaren då det på allvar har varit möjligt att obehindrat resa utomlands efter pandemin, och det har märkts.
Sällan har det talats så mycket om olika resmål och destinationer – under pandemin tycks det som att många har haft möjlighet att både spara en smula pengar, och att spara ihop till en lust att resa och se världen. Den lusten är i grunden någonting väldigt fint.
Men inte sällan har dessa förväntningar kolliderat med den globala flygindustrins verklighet. I sommarens början rapporterades det intensivt om den oreda och trängsel som ombyggnader och personalbrist förde med sig på flygplatser, och under de senaste veckorna har tusentals resenärer blivit strandade eller blivit kvar hemma på grund av strejker och inställda flyg. 
Kanske finns det också de som faktiskt har lyckats komma iväg på ett flyg, men påmints om att flyget när allt kommer omkring inte alltid är ett särskilt trevligt eller smidigt sätt att resa på.
För att flyga måste man inte bara ta sig in och ut från flygplatsen – man måste också ta sig igenom de lika grundliga som outgrundliga säkerhetskontrollerna, och tillbringa långa väntetider i terminaler som mest av allt liknar köpcentrum.
Då har vi inte ens nämnt den obehagskänsla som många känner inför att flyga i dessa tider, då vi har kommit att oroa oss för koldioxidutsläpp och för den pågående globala uppvärmningen.
Om inte annat därför borde man från svensk sida ta det här tillfället i akt och blicka mot Tyskland. På initiativ från landets nyvalda regering infördes under sommaren det som kallas för ”9-Euro Ticket.”
Den innebär att innehavaren för motsvarande hundra kronor under en månad kan resa fritt med både lokaltåg och kollektivtrafik – runt hela landet. 
Experimentet är till för att övertyga fler om att välja åka kollektivt och för att stimulera det lokala resandet, och även om tågen har blivit något trängre än vanligt går det knappast att kalla det för någonting annat än en succé; folk reser inom landet som aldrig förr.
Under de allvarligare faserna av pandemin var det svårt att resa utomlands, och många tog i stället tillfället i akt att upptäcka naturen i sitt eget närområde.
Sverige är på det sättet ett bortskämt land – det präglas av vidsträckta naturområden med vidunderlig skönhet, och på grund av allemansrätten har man också lov att i hög utsträckning vistas ute i det fria utan att behöva oroa sig för att sätta fötterna på privat mark.
På många sätt är det faktiskt en underlig vana vi svenskar har att resa härifrån just under sommaren – vi härdar ut genom den långa vintern, för att så fort landet är som allra vackrast och mest behagligt att vistas i åka härifrån. 
En billighetssatsning på resandet inom Sverige skulle kunna innebära en oanad möjlighet för många att upptäcka allt det som finns här – men det skulle också innebära en välkommen stimulans till landets besöksnäring efter några utmanande år. 
Det är många som länge har varit kritiska till det överdrivna flygandet, och det är helt säkert att det kommer att behöva minska i samband med vår gradvisa omställning till en livsstil som är mer hållbart för vår planet och vår atmosfär. 
Men sättet att få folk att ändra beteende har aldrig varit att rikta ilska mot dem som flyger eller att få dem att känna skam.
Det handlar i stället om att erbjuda dem rimliga, prisvärda och attraktiva alternativ – och en billighetsbiljett på järnvägen kan vara en god början på det.