Många regioner dras med höga kostnader för hyrpersonal, men frågan är om inte de förlorade skatteintäkterna är ett större problem än kostnaderna i sig.
En läkare som inte är skriven i Norrbotten innebär förlorade skatteintäkter för kommun och region på över 340 000 kronor per år.
2022 var det bara två regioner som la en större andel av sina personalkostnader på hyrpersonal än Region Norrbotten. Under 2023 fortsatte kostnaderna öka ytterligare och nu försöker regionen dra ned på hyrpersonalen. Hyrpersonalen i sig är ofta en dyr affär, men kostnaden blir extra stor om man även beaktar de förlorade skatteintäkterna.
För hyrpersonal som fakturerar via eget bolag finns möjligheten att själv fördela sin inkomst på ett skattemässigt optimalt vis. Genom att hålla sin lön under gränsen för statlig inkomstskatt och ta ut resten som utdelning kan man som egenföretagare hålla nere skattekostnaderna. Men det gör också att skatteintäkter för kommunen eller regionen försvinner, när skatt som skulle gått som kommunalskatt istället hamnar hos staten som kapitalbeskattning.
En specialistläkare skriven i Luleå med 85 000 kronor i månadslön inbringar drygt 340 000 i skatt till kommun och region per år. Genom att hålla sin lön på gränsen till statlig inkomstskatt (cirka 51 000 kronor i månaden) och ta ut resten som utdelning får läkaren ut betydligt mer i plånboken. Tyvärr gör upplägget också att Luleå kommun och Region Norrbotten går miste om åtminstone 130 000 kronor per år i skatteintäkter.
Om läkaren inte ens är skriven i Norrbotten läcker hela den potentiella skatteintäkten på över 340 000 kronor per år ut till andra delar av landet. Sannolikt är denna förlust av potentiella skattemedel en större kostnad än den något dyrare kostnaden för själva personalen.
Att Region Norrbotten nu försöker få stopp på skenande kostnader för hyrpersonal är bra. Om man lyckas få egen personal till regionen kan det fungera som ett föredöme till industrin som har ännu större problem av fly-in, fly-out-personal. När industrin ska växa måste vi kunna förvänta oss att personalen till stor del vill, kan och ska bo i regionen. Det är en förutsättning för ett levande samhälle.