Det brukar sägas vara en klassiker. När ett äktenskap mellan en man och en kvinna slutar i skilsmässa brukar två saker hända.
Kvinnan blommar upp, börjar gå på kurser och hänger med sina vänner. Hon mår generellt sämre före skilsmässan men bättre efteråt. Mannen däremot blir isolerad och mår sämre än under äktenskapet.
Det finns mycket att säga om detta. Men jag vill fokusera på männen.
Ett vanligt samtalsämne i min bekantskapskrets är pojkvänner som ofta upprepar till sin kvinnliga partner att hon är hans allra bästa vän.
Visst är det fint att ha en så nära relation till den man älskar. Men anledningen till att detta blir ett samtalsämne är att tjejen har andra bästa vänner, även om ens partner har en speciell plats i hjärtat.
Nästan var femte man i Sverige saknar en nära vän och det blir allt vanligare med stigande ålder. Svårt att skaffa vänner som förr, helt enkelt. Man kanske hänger med kollegorna eller bekanta ibland, men den riktigt nära vänskapen fattas.
En professor i psykiatri sa till SVT att en anledning kan vara att män har svårt att prata om känslor och förklara att de känner sig ensamma. Man är helt enkelt inte lika van vid att visa sig sårbar, söka hjälp, ta kontakt med vänner.
En annan anledning som lyfts fram av professorn är att det är kvinnan i förhållandet som sköter de sociala kontakterna, exempelvis håller koll på släktingars födelsedagar och bjuder in till middagar.
När relationen sedan tar slut är det kvinnan som har ett starkt kontaktnät.
I Sverige finns det nästan 300 000 personer som kan anses vara socialt isolerade, alltså bor ensamma och träffar anhöriga eller vänner mer sällan än en gång i veckan.
Ibland framställs det som att feminism enbart handlar om att fokusera på kvinnors rätt. Och visst handlar lika lön och jämställt hemarbete mycket om just kvinnor.
Men även män har att tjäna på feminism och att vad som anses vara typiskt manligt förändras. Idag tar dubbelt så många män livet av sig, jämfört med kvinnor i Sverige.
För att få en nära vänskap krävs (oftast) att man visar sig sårbar och har tränats i att prata om känslor, båda sina egna och vännens.
Min gissning och förhoppning är att mansrollen håller på att förändras. Killar tränas också i att prata, höra av sig, gråta och bygga relationer.
Så kan den ofrivilliga och skadliga ensamheten börja botas.