På en liten bakgata i centrala Oxford i Storbritannien, innanför höga gallergrindar, ligger en av världens äldsta debattklubbar. Oxford Union Society grundades 1823.
I dess bibliotek kan medlemmar sitta och läsa i läderfåtöljer under det snirkligt utsmyckade taket, som målades under mitten av 1800-talet av den brittiska konstnären och författaren William Morris. Han vars blommönster finns på soffkuddarna hos varenda svensk medelklassfamilj, ni vet.
Den senaste veckan har brittiska nyhetssajter toppats av ett klipp inifrån klubbens debattsal. I en skakig mobilvideo syns en finklädd student i vit skjorta och kavaj, som verkar bli nedbrottad av säkerhetspersonal.
Studenten Ebenezer Azamati hade försökt reservera en plats nära utgången eftersom han är blind. Bråk uppstod då med debattklubbens personal. Azamati blev utslängd med våld, fick sitt medlemskap indraget två månader framåt och polisanmäldes av föreningen.
Vid första anblick verkar det märkligt att ett bråk i en brittisk studentklubb hamnar högst upp på landets nyhetssajter. Men under ytan är det andra frågor som kokar.
Studenten som slängdes ut var svart och funktionshindrad. Han kom från en arbetarfamilj i Ghana.
Attacken mot honom måste förstås i ett sammanhang där Storbritanniens elituniversitet brottas med en historia av rasism och kolonialism. Grundaren av Oxford Union Society, William Gladstone som senare blev landets premiärminister, ärvde sin förmögenhet från släktingar som profiterat på slavhandel.
Efter en debatt 2015 erbjöd föreningen sina medlemmar en cocktail döpt till “Kolonial comeback”, illustrerad på menyn med en bild av en svart persons fastkedjade händer. Kontroversiella gäster bjuds ständigt in till att tala hos föreningen, vilket ofta väcker stora protester.
Problemet handlar inte bara om den stora debattklubben, utan hela Oxfords universitet. Där kan studenter till exempel söka stipendier från en fond startad av och döpt efter Cecil Rhodes, en brittisk kolonisatör. En staty av Rhodes står fortfarande på en framträdande plats på universitetet.
Då en studentrörelse 2015 begärde att statyn skulle plockas ner eller flyttas av respekt mot de vars förfäder drabbades av kolonialismen, blev svaret nej. Möjligtvis kan beslutet ha haft att göra med att donatorer hotade att dra tillbaka investeringar värda omkring 100 miljoner pund om statyn inte fick stå kvar.
Rasism, klassförakt och diskriminering av funktionshindrade är både orättvist och ineffektivt.
Ska allas verkliga potential kunna tas tillvara på, kan inte ytliga fördomar få sätta gränser för vilka som välkomnas på universiteten.
Inför nyvalet den 12 december föreslår socialdemokratiska Labour ett avskaffande av avgifterna för universitetsstudier, vilka idag ligger på ungefär 100.000 kronor per år. Förhoppningsvis river det ett av hindren på vägen mot ett utbildningssystem till för alla.
Efter att behandlingen av Ebenezer Azamati plockades upp av media avgick Oxford Union Societys ordförande. Klubben drar tillbaka anmälan mot Azamati och aktiverar hans medlemskap igen. Men debatten om Storbritanniens exkluderande universitetskultur förblir mer aktuell än någonsin.