Vänsterpartiet ska revidera sitt partiprogram. Flera delar som beskrivit vilka konkreta steg som ska tas för att nå socialismen har strukits i det nya förslaget. Liksom flera avsnitt som beskriver kapitalismens uselhet.
Kritiken är nu stenhård mot partiledningen.
Sett lite från sidan är debatten ganska underhållande. Vänsterpartiet gör ungefär samma sak som Socialdemokraterna gjorde inför sin partikongress 1990. Den gången var det analysen av marknadsekonomin som skulle uppdateras. Berlinmuren hade just fallit, socialdemokratin hade regerat sig igenom 1980-talet på ett program som bland annat innebar avregleringar av finansmarknaderna och försiktiga omprövningar av det offentligas roll i välfärden.
Det verkade då inte finnas något riktigt alternativ till den marknadsekonomi som av de tillgängliga ekonomiska systemen visat sig överlägset bäst på att generera välstånd. I praktiken hade Socialdemokraterna inte heller motsatt sig marknadsekonomi sedan brytningen det som 1917 blev kommunistpartiet.
Däremot behöll man skrivningarna om demokratisk socialism och kritiken av kapitalismen som ekonomiskt allenarådande system.
Med andra ord ungefär de steg som Vänsterpartiet är på väg att ta nu.
Och kanske är det just i detta faktum som partiets problem framstår som allra tydligast. Genom att försöka vara i takt med tiden och väljarna är det just detta de inte klarat av att vara.
För om det är något som krävs i dag, 35 år efter kapitalismens seger, är det alternativ.
I dag vet vi ju att kapitalismen inte är det perfekta system som nationalekonomins mest stupida teorier hävdar. Klimatet är på väg att kollapsa, ojämlikheten mellan människor ökar för varje år och även om väldigt många har fått ökat välstånd som en effekt av global handel och produktion är det också uppenbart att många människor tvärtom fått det sämre.
Är socialism verkligen en motpol till detta? Det beror förstås på vad man menar. Att förstatliga banker har aldrig varit en bra idé. Planekonomi har tack och lov hamnat på historiens sophög.
Men att sträva efter något annat än dagens samhällssystem, det borde varje anständig människa och definitivt ett radikalt parti ändå göra. Och ett partiprogram är ett bra tillfälle att slå fast ungefär åt vilket håll man önskar gå i den förändringen. Även om det är 34 år för sent.