En tankepaus i globaliseringen?
Härom dagen köpte jag två lampor på IKEA, snyggt designade och enligt etiketten "handblåsta i Kina". Från glasblåsaren har lamporna vandrat en lång väg med lastbil och kanske flodbåt till någon av de kinesiska storhamnarna, varifrån de skeppats över två världshav till en europeisk hamn.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Därifrån har de gått med tåg eller lastbil till något av IKEA:s storlager för vidare befordran med lastbil till varuhuset i Malmö. Hela paketet inklusive svensk moms på 25 procent kostade - 99 kronor!
Är det verkligen bra att produkter som transporterats så långt kostar så litet? Det snabba uppsvinget för Kina och andra asiatiska länder hade inte varit möjligt utan tillgång till de rika ländernas marknader.
Men är det bra för den globala miljön? För jobben och livskvaliteten i Sverige och andra länder som köper dessa billiga varor, i stället för att producera dem lokalt?
Frågan tål att ställas - och den ställs allt oftare. Till och med av Ingvar Kamprad. IKEA har redan öppnat en amerikansk fabrik och därmed brutit mönstret att timmer från USA skeppas till Kina för att efter en ny lång transport återvända som möbler.
De sofistikerade globala tillverkningskedjorna bygger på billiga och snabba transporter. När oljepriset rakar i höjden som det gjort på senare tid, knakar hela systemet i fogarna.
Kostnaden för att frakta en 40 fots container från Shanghai till USA har ökat från 3.000 till 8.000 dollar på några få år. Ändå har containerfartygen dragit ner maxfarten.
Globaliseringen bromsas upp, men det blir inget tvärstopp. Kvalificerade slutprodukter och IT-tjänster drabbas inte alls, eller inte lika mycket, av dyrare transporter.
Men lokal produktion kan bli ett lönsammare och säkrare alternativ för många företag som arbetar enligt principen "just in time". Ökade miljökrav på Kina och Indien kan ytterligare utjämna kostnaderna mellan Asien och Europa/USA.
Detta behöver inte vara fel, förutsatt att det inte leder till ökad protektionism i världen. En tendens som vi redan ser på jordbruksområdet, där allt fler länder slår vakt om sin egen livsmedelsproduktion och världshandeln minskar. Ingen vill riskera att maten tar slut på borden.
Hela processen mot ökat handelsutbyte i världen riskerar att gå i stå. Men kanske är detta vad både u-länder och i-länder behöver just nu: En tids tankepaus för att reda ut vad som är bra och mindre bra med globaliseringen och inrätta sig därefter.