De senaste veckorna har det varit rena budgivningen om mer pengar till välfärden. Partierna har försökt övertrumfa varandra i kampen om att framstå de främsta vurmarna av vård, skolor och omsorg.
Det är en debatt som finns all anledning att välkomna. Den här ledarsidan har länge pekat på att den demografiska utvecklingen gör att det behövs mer resurser till välfärden. Det föds fler barn och antalet åldringar, som behöver hjälp och stöd, blir fler.
Under valrörelsen 2018 underströk även finansminister Magdalena Andersson (S) att det kommer att behövas motsvarande 700 nya förskolor, 400 nya grundskolor, 100 nya vårdcentraler och 25 000 nya äldreboendeplatser under perioden fram till 2026.
Det stora kruxet är emellertid inte att det saknas pengar för att tillgodose dessa snabbt växande behov. I grund och botten har Sverige en god ekonomi. Det riktigt knepiga i välfärdsekvationen är istället personalförsörjningen.
Det behövs tusentals nya förskollärare, barnskötare, lärare, fritidspedagoger, undersköterskor, vårdbiträden, fysioterapeuter och läkare.
Redan nu är det också svårt att fylla stolarna i landets kommuner och regioner. När jag träffade kommunalråden i Jokkmokk, Pajala och Överkalix i höstas beskrev samtliga arbetskraftsbristen som en av de största utmaningarna.
"I augusti fanns 87 personer inskrivna hos arbetsförmedlingen i Pajala. Men under de kommande 6-8 åren finns behov att nyanställa 600-800 personer i kommunen", berättade kommunalrådet Ulrica Hammarström i NSD 27 september.
Av det skälet är det också oroande att vård- och omsorgsprogrammet har tappat i attraktivitet.
Färre ungdomar vill utbilda sig till undersköterska, trots de enorma personalbehoven. Inför läsåret 2019/2020 minskade antalet sökande till vård- och omsorgsprogrammet med hela 14 procent!
Därför gäller det att alla ansvariga (politiker, chefstjänstemän och andra) ligger i för att höja yrkenas status bland ungdomar. Det handlar om alltifrån att förbättra löner till arbetsmiljö och andra arbetsvillkor.
Kommunals ordförande Tobias Baudin och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) visade vägen när de under förra veckan bildade gemensam front och genomförde arbetsplatsbesök i Piteå och Luleå. Tillsammans markerade de vikten av en god arbetsmiljö och en schysst personalpolitik i välfärdssektorn.
Sådant är bra inte bara för personalen utan även för brukarna.
Som Baudin helt riktigt säger: ”Vi vet att där personalen trivs med löner och arbetsvillkor ökar kvaliteten i verksamheten.”
Bra är också att utbildningsminister Anna Ekström (S) nu föreslår en ökad statlig finansiering av de gymnasiala yrkesutbildningar inom komvux (yrkesvux) och en rad andra insatser för att stärka komvux. Komvux kan spela en större roll för att klara kompetsförsörjningen och utbilda arbetslösa för välfärdsjobben.
Alla arbetslösa är förvisso inte lämpade för att jobba med vård och omsorg. Men i december fanns 329 100 arbetslösa i Sverige, enligt SCB. Många av dem borde rimligen kunna göra en insats inom äldreomsorgen efter en tids utbildning.
Även Centerpartiet, ett av partierna bakom Januariavtalet, tycks vara med på noterna och snickrar på nya konstruktiva förslag. Partiet vill bland annat införa betald utbildning för att kunna bli specialistundersköterska.
"Från minsta by till största stad i Sverige behöver undersköterskorna bli många fler", säger vikarierande partiledaren Anders W Jonsson (C).
I sitt förstamaj-tal 2019 efterlyste LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson en pakt för välfärden. Han ville se gemensamma tag mellan den S-ledda regeringen samt C och L för välfärdspolitiken.
Den senaste tidens politiska signaler tyder på att han kan vara på väg att bli bönhörd, vilket är hoppingivande.
Välfärdspolitiken måste vara den högst prioriterad frågan för Januaripartierna under de kommande åren.