Jag reagerar när vissa framställer Norrbotten som en koloni.
Norrbotten är absolut ingen koloni. Regionen är en bra bit av nationalstaten Sverige. Det finns så klart klassklyftor, sociala problem, kriminalitet och annat elände även i denna del av landet. Men jämfört med övriga Sverige är problemen förhållandevis små.
Arbetslösheten är låg och de flesta människor lever goda liv.
Tittar vi på BRP/capita (bruttoregionalprodukten per invånare) är Norrbotten dessutom det näst mest närande länet i landet. Bara Stockholm har högre BRP/capita än Norrbotten.
Tunga exportindustrier, besöksnäring, fordonstestverksamhet och andra bra grejer drar in cash till Moder Svea och bidrar till välfärden även för sörlänningar.
Därför behöver norrbottningen verkligen inte dra på sig offerkoftan eller känna sig som den fattiga kusinen från landet. Tvärtom. Arbetare, tjänstemän och företagare i regionen kan gå raka i ryggen och känna att de gör saker och ting som är till nytta och glädje för hela landet.
Därför ligger det även i hela Sveriges intresse att Norrbotten kan fortsätta att bidra till den svenska bruttonationalprodukten. Att regionen även framgent rymmer konkurrenskraftiga och innovativa industrier som tänker och utvecklar nytt – inte håller fast vid gammal teknik och föråldrade processer.
Det är också i det perspektivet man ska se Hybrit (SSAB:s, LKAB:s och Vattenfalls gemensamma projekt för att utveckla en fossilfri stålproduktion), H2 Green Steels storsatsning i Boden, LKAB:s investeringar i koldioxidfri järnsvamp och andra delar av den omtalade gröna nyindustrialiseringen i norra Sverige.
Det är investeringar som görs för att svensk industri ska stå stark inte bara nu utan även om 20-30 år. Att dessa framtidssatsningar dessutom medverkar till att minska utsläppen och industrins klimatavtryck gör inte saken sämre.
Från vissa håll i landet ifrågasätts emellertid nu nyttan med Hybrit och annat som sker i norr. Och här kan vi tala om dem som har ett kolonialt synsätt på norra Sverige.
Ekonomiprofessorn Magnus Henrekson, som formulerat kritiken i ett oräkneligt antal debattartiklar, sticker inte under stol med hur han ser på Norrbotten.
"Det bästa kanske vore om regionen fortsatte att fokusera på att utvinna järnmalm och överlåta förädlingen till järnsvamp till områden som är bättre lämpade för det", säger Henrekson i en intervju hos Montel News 11 januari.
I en debattartikel i Expressen menar han att det är "26 000 gånger mer effektivt att lösa elbristen i Sydsverige än att förstöra elsystemet ytterligare med megaprojekt" i norr.
I klartext: Norra Sverige ska bara skicka råvaror och elektricitet söderut. Andra ska sköta förädlingen, utveckla den industriella verksamheten och tjäna pengar.
Av en artikel i Dagens Industri 13 oktober framgår dessutom vilka dessa andra är och vilka det är som finansierar Henreksons arbete.
Det är kapitalstarka intressen i södra Sverige, däribland finansmännen Rune Andersson och Christer Gardell, som backar upp Henreksons skrivande och kampanjande mot den gröna nyindustrialiseringen i norr.
Noterbart är dessutom att denne Gardell under lång tid har haft egna intressen i tysk stålindustri.
Hans bolag Cevian var fram till 2022 en av ägarna till tyska Thyssen Krupp, en stortillverkare av brunt stål som behöver ställa om och länge efterlyst uppbackning från såväl tyska staten som EU.
Därför är det en smula pikant att Gardell talar om att hans stöd till Henrekson bara är av omsorg om skattebetalarna.
”Jag är allergisk motståndare till slöseri av skattepengar och det här är enorma industrisatsningar som inte liknar någonting vi har sett tidigare", säger Gardell till DI.
Jaså minsann? Det var aldrig något problem att Thyssen Krupp efterfrågade statsstöd för sin omställning – bolaget kan få uppemot 1,45 miljarder euro i stöd från tyska staten. Men när svenska företag vill ha statlig uppbackning för Hybritprojektet blir det plötsligt annat ljud i skällan.
Logiken är inte helt klar. Men det är väl som Karl Marx sa en gång i tiden: Intresset ljuger aldrig. Christer Gardell har andra intressen än omsorgen om SSAB och LKAB.
Rune Andersson är för övrigt inte heller allergisk för skattepengar.
Friskolekoncernen Academedia, där Andersson är storägare, skulle inte finnas utan skolpengarna från det offentliga.
Om dessa kopplingar mellan Henrekson och vissa kapitalstinna intressen finns skäl att tala mer om när ekonomiprofessorn nästa gång ifrågasätter Hybrit, H2 Green Steel och andra industriprojekt i norr.
(Efter samtal med bolaget Cevian har texten uppdaterats måndag 6 november kl 15:59.)