Död och ohälsa på våra arbeten

Linnea Swedenmark ger sin syn på saker och ting.

Linnea Swedenmark ger sin syn på saker och ting.

Foto: Bengt-Åke Persson

KRÖNIKA2019-01-13 17:23
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Det nya året har knappt börjat, men redan har tre människor dött på sina jobb.

En man föll från hög höjd, en annan fick ett betongföremål över sig och en tredje omkom vid en olycka på ett lager. Det fruktansvärda som inte får ske, men ändå gör just det. Riskerna på arbetet skiljer sig åt mellan könen. Det är nästan bara män som dör på sitt arbete. Samtidigt har kvinnodominerade yrken en sämre arbetsmiljö och arbetet värderas lägre.

Jag tänkte på just arbetsmiljö när jag läste novellsamlingen ”Det här får de inte på banken - och 23 andra noveller av kommunalare”. Tidningen Kommunalarbetaren ordnade en novelltävling och fick in hundratals bidrag. Några få valdes ut och publicerades i novellsamlingen. Det handlar om starka stunder i hemtjänsten, livet på ett äldreboende och en barnskötares glädje för en kram. Jag kan rekommendera att läsa boken, berättelserna är både ovanliga, roliga och välskrivna. I dem finns såklart också arbetsmiljön som en röd tråd.

Ofta upprepas det från politiken att arbeten som berör äldre, barn och sjuka är samhällets viktigaste jobb. Ändå syns det inte lika ofta i den faktiska arbetsmiljön eller lönekuvertet. Ett litet steg i rätt riktning handlar om att få kläder till jobbet. En fråga som Kommunal drivit länge, med all rätt, och fått igenom lokalt tidigare.

Sedan slutet av förra året är det nu tydligt att det är arbetsgivarens ansvar att tillhandahålla arbetskläder för bland annat hemtjänsten. Kläderna ska bekostas och tvättas av arbetsgivaren.

Att det skulle vara på något annat sätt framstår i efterhand som bisarrt av flera skäl.

Först att den anställde har varit tvungen att bekosta och sköta det själv, men också av hygienskäl. När reglerna nu har skärpts kommer det att vara till nytta för både personal och hela verksamheten. Men, det har tagit lång tid av kamp för att det skulle bli verklighet.

Jag tänker att om vi skulle börja om med det här samhällsbygget, hur skulle vi vilja göra då? Vilket arbete skulle ge status, lön och bjudluncher? Och vilket skulle få betalda arbetskläder först efter trettio års facklig kamp?

Det nya året har knappt börjat. Ingen ska behöva dö på sitt arbete och ingen ska behöva bli sjuk på grund av dålig arbetsmiljö. Allt annat är ovärdigt ett modernt samhälle.

Ha det bra alla läsare, och njut av ljuset som nu sakta återkommer.

KRÖNIKA

Linnea Swedenmark