I lördags var jag i Luleå några timmar.
Sedan tog jag tunnelbanan därifrån hem till en kompis.
Nej, det är inte pengarna från försäljningen av allmännyttan i Luleå som gått till en hemlig tunnelbana under stan.
Däremot ordnade Luleåregionen en heldag på Fotografiska museet i Stockholm.
Temat var "hemlängtan", och handlade just om det, att människor som flyttat ner kanske kan flytta upp igen.
Ett slags heldag av Euskefeurats ”Det är hit man kommer när man kommer hem”.
Ni vet hur låten går:
”Fast vi har det bra
o trivs ganska fint där vi bor,
ändå, ska du veta så ångrar jag
o förbannar att man var så dum o for”.
Jag gick till Fotografiska, eller ja i skrivande stund ska jag gå dit. Detta trots att jag bara bott i Luleå några månader under två somrar, jag är från Jämtland och pluggar nu i Stockholm.
Men jag lockades ändå.
Varför?
Jo. Den första anledningen var att jag och min pojkvän (uppväxt i Stockholm) munhöggs för någon vecka sen om var i Sverige Östersund ligger. Jag sa mitten av landet, han menade det ligger långt upp.
Jag som är uppväxt i Östersund och har haft denna diskussion en gång i månaden sen jag flyttade till Stockholm tog upp en karta i mobilen och väste ”titta här så ser du”.
Det var inte så moget, men effektivt.
Jag gick till Fotografiska för att jag såg teveprogrammet Idol från Östersund, som alltså ligger i mitten av landet. En i Idol-juryn sa då att om man pallar bo så högt norrut i Sverige, i mörkret och kylan, så har man psyket att klara musikbranschen.
Jag gick till Fotografiska för alla gånger någon hört att jag är från Östersund och då frågat om jag känner deras kusin Erik i Piteå.
Och för den gången jag faktiskt sjukt nog kände Erik i Piteå men knappt ville erkänna det eftersom alla fördomar då blev bekräftade.
Jag gick till Fotografiska för att det skär i hjärtat när jag träffar nån gammal klasskompis på stan och hon efter ett tag säger att min dialekt kommer tillbaka när vi pratat lite.
Det betyder att den tidigare var borta.
Jag har valt att plugga i Stockholm. Men hemlängtan, det var ett fint tema att ha på Fotografiska.
Det är långt mellan Östersund och Luleå, men det finns ändå något gemensamt. Jag och tusentals andra utflyttade går runt i andra delar av världen som små folkbildare och ryter ifrån när folk sprider osanning om våra hemorter.
Ja, för många är det dit man kommer när man kommer hem.