Det stora haveriet är journalistiskt

Det är sällan som socialdemokratiska rapporter om partiets inre liv och välmående är hett efterlängtade av journalisterna, som vädrar förstasidesstoff. Så var emellertid fallet med partiets  utlovade rapport angående det uppmärksammade ordförandeskiftet i Botkyrka strax söder om Stockholm.
Man kan emellertid inte komma ifrån att de sensationslystna måste ha blivit en smula besvikna över vad de fick läsa. Ja, kanske hade de gjort bättre i att inte göra sig så våldsamma förhoppningar på dess innehåll – men till det ska vi återkomma strax.
I rapporten står nämligen att ingenting särskilt märkvärdigt eller utöver det vanliga har skett – mötet som ledde till att Ebba Östlin röstades bort var inte alls någon kupp eller något övertagande av partiet utanför.
Det var i stället följden av en sedan länge pågående konflikt som tycks ha handlat dels om vissa enskilda sakfrågor, men kanske framförallt om ett ledarskap som med tiden hade kommit att bli delande snarare än enande.
Sådant händer i politiska partier – ja, man skulle faktiskt kunna säga att det är precis den typen av processer som de är till för och byggda för att härbärgera.
Med det i är det berättigat att kalla det som har skett för ett haveri – men haveriet ifråga ägde inte rum i Botkyrka, utan på sociala medier, och i synnerhet på redaktioner och hos skribenter runtom i landet.
De har – något jag och många andra skribenter varnade för – tagit vad anonyma källor har sagt om ett möte som de själva inte närvarade på, och utifrån det gått med på att spinna en fabel om att makten i en svensk kommun skulle vara i fara att tas över av den organiserade brottsligheten.
Det är en berättelse som delvis har rasistiska förtecken, och som bara alltför väl spelar på människors rädslor och på det samhällsklimat som populistiska tongångar och starka politiska intressen under de senaste åren har spätt på.
Det är förstås ingen överraskning att opinionsbildare på högerkanten har hoppat jämfota över möjligheten att för ett ögonblick kunna rikta blicken på ett annat elände än det som deras egen regering är i full färd att ställa till med.
Men att detta sker med utgångspunkt hos och i samklang med några av landets största mediehus är både beklämmande och oroväckande, och borde leda till en djup och allvarlig självrannsakan.
Det är ett välkänt men paradoxalt faktum att storstädernas ytterkantsområden ofta nämns i media, men att de på sätt och vis ändå utgör vita fläckar i mediebevakningen; där finns inga långa traditioner av lokalpress, trots att många människor bor där och viktiga beslut fattas där varje dag.
Det är emellertid ingen ursäkt för att använda hörsägen till att projicera en snygg berättelse som när allting kommer till kritan och alla stenar är vända på inte visar sig vara någonting annat än tunn luft som råkade tjäna vissa syften.
För Socialdemokraternas del – och i synnerhet Socialdemokraterna i Botkyrka – handlar det nu om att gå vidare, att fortsätta med det politiska arbetet och att lägga de interna stridigheterna bakom sig. 
Det vet de hur man gör. Men för mediernas del handlar det nu om att faktiskt på allvar anpassa sig till en verklighet där rykten sprids ännu snabbare än en löpeld och där det som bara är en gissning snart har blivit en sanning.
Det är kort sagt hög tid att ta ansvar, och stärka den egna rapporteringen av både de politiker som bryter sina löften och de som faktiskt håller dem. Frågan efter en affär som denna är om de faktiskt kan lära sig att göra det.