Våren är här. Vi väcks av sol och fågelkvitter. Sociala medier fylls med grillar i solnedgång och lässtunder i solen. Vi är lyckliga. Man kan inte vara annat nu när ljuset återvänt.
Men knopparna brister snart och för många gör det mer ont än vanligt.
Jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde våren 2014. Jag skulle ta studenten. Allt borde varit perfekt. Men efter tre år i Jan Björklunds hänsynslösa gymnasieskola var jag totalt utsliten.
De sista skoluppgifterna skulle in, de viktigaste proven skrivas och den där restuppgiften från ett år tillbaka lämnas in. Annars skulle betygen ryka. Samtidigt skulle en student arrangeras, ett sommarjobb hittas och ett helt liv planeras.
Jag var inte ensam om att ätas upp av stressen då och fenomenet har inte försvunnit.
Enligt Folkhälsomyndigheten har den psykiska ohälsan bland ungdomar dubblerats i Sverige sedan 80-talet. Svenska ungdomar mår bara sämre och sämre, även jämfört med andra länders unga. Med stor sannolikhet är stressen i skolan den stora boven.
Ingen av oss som gått i skolan de senaste tio åren är förvånad.
Sömnsvårigheter, irritation, huvudvärk, ont i magen eller ryggen listas som de vanligaste symptomen på stressen. Jag fick smaka på alla och jag kan inte ens räkna hur många av mina vänner som hade liknande, eller värre, problem.
Folkhälsomyndighetens generaldirektör, Johan Carlson, pekar på hur stora reformer i skolan har genomförts utan att tänka på konsekvenserna för barnens hälsa.
Mellan friskolereformen på 90-talet och det nya betygsystemet missade alla att tänka på elevernas arbetsmiljö. För det är vad det handlar om. En arbetsmiljö under all kritik med prestationskrav utan dess like.
Om det handlat om en arbetsplats för vuxna hade krisplaner satts in för längesen och ansvarig person riskerat att få sparken. Men vem tar egentligen ansvar för att vi snart kommer ha en arbetsmarknad full av vuxna människor vars stresshantering bröts ned redan i tonåren?
Som jag önskar att jag kunde hålla om 18-åriga Ida och säga att allt kommer bli bra. Istället vänder jag mig till dig. Du som kanske läser det här när du bläddrar igenom mamma och pappas tidning bara för att slippa tänka på den där skoluppgiften som äter upp dig inifrån. Idag firar jag in våren med dig.
Inget betyg i världen är värt att bryta ner dig själv för. Och kom ihåg att när knopparna brustit och smärtan gått över kommer blomningen. Och som du ska blomma.