Den gÄngna mandatperioden har varit hÀndelserik, bÄde inom och utom landet. Men nÀr jag ser tillbaka pÄ den ur ett strÀngt politiskt perspektiv, Àr det jag fortfarande förundras allra mest över alla de olika sÀtt som Moderaterna har misslyckats pÄ.
Ser man till omvÀrldsförutsÀttningarna sÄ borde ett val som detta nÀmligen vara oppositionens att förlora.
Vi har en regering som har suttit i tvÄ mandatperioder, och det brukar vara synnerligen svÄrt att vinna en tredje. Denna regering har haft ett ostadigt parlamentariskt underlag, och stÄr dessutom inför en turbulent tid med stigande priser och en osÀker ekonomisk utveckling.
Det finns allvarliga samhÀllsproblem att konfrontera, och borde ocksÄ finnas ganska gott om utrymme för nÄgon som i alla fall lovar att möta dem pÄ ett bÀttre sÀtt.
Men oavsett hur sjÀlva valet slutar, kommer framtidens statsvetare och partistrateger behöva studera det största oppositionspartiets oförmÄga att göra det.
De har nÀmligen haft förtvivlat svÄrt att hitta en kurs genom det nya politiska landskapet. LÀnge verkade det traditionella storstadspartiet Moderaterna tro att de skulle vinna vÀljare i hela landet om Ulf Kristersson sÄg strÀng ut, talade om jakt, bensinpriser och klÀdde sig i mÀrkesklÀder för utomhusbruk.
Det var en mĂ€rklig form av identitetspolitik, som kostade dem hĂ€lften av sina vĂ€ljare i Stockholm utan att vinna dem vĂ€nner nĂ„gon annanstans. Kanske bidrog det till den saken att de konsekvent fortsatte att referera till 95% av Sverige som âutanför storstĂ€derna.â
DÀr hör man nÀmligen vart deras perspektiv egentligen kommer ifrÄn.
Just den retoriken har Moderaterna pĂ„ sista tiden tonat ner â och i sin jakt pĂ„ en annan image har de sett tillbaka till partiets förflutna, och frĂ„gat sig vilka tidigare valvinnare de skulle kunna fĂ„ lite pant pĂ„ och anvĂ€nda igen.
FrĂ„n 1980-talet hittade de kĂ€rnkraftsfrĂ„gan, och frĂ„n valet 2006 hittade de den vinnande frĂ„gan om fastighetsskatten â dessa bĂ„da frĂ„gor Ă€r just nu deras tvĂ„ paradnummer.
Problemet med att ÄteranvÀnda gamla kartor Àr dock att verkligheten ibland har Àndrats, och gjort dem ogiltiga.
SĂ„ Ă€r den teoretiska frĂ„gan om kĂ€rnkraftens framtid visserligen en diskussion som gĂ„r att föra â men knappast ett svar pĂ„ vad vi ska göra Ă„t de höga energipriserna i vinter eller hur vi ska fördela kapaciteten jĂ€mnare över landet just nu.
Det lÄter bra att tala om den. Men dagens moderater Àr fortfarande svaret skyldiga vad de ska göra Ät problemen pÄ elmarknaden hÀr och nu.
Ăn vĂ€rre Ă€r det med fastighetsskatten. 2006 gick det att gĂ„ till val pĂ„ att avskaffa den, eftersom den faktiskt fanns. Men idag finns den inte, och det finns inga planer pĂ„ att Ă„terinföra den.
Det Ă€r sju av Ă„tta riksdagspartier eniga om â och allra mest eniga Ă€r socialdemokraterna dĂ€r sĂ„vĂ€l partikongressen som ansvariga statsrĂ„d har sagt att frĂ„gan helt enkelt inte ligger pĂ„ bordet.
Trots det pÄstÄr Moderaterna gÄng pÄ gÄng att den kommer att Äterinföras om de inte vinner valet. Det kanske inte Àr sÄ konstigt att ett parti i identitetskris gÄr tillbaka till sina rötter, och ÄtergÄr till maskinartad skattekverulans.
Men i det hĂ€r fallet rĂ€cker det inte att sĂ€ga att moderater gnĂ€ller pĂ„ skatter till och med nĂ€r de inte finns â man mĂ„ste sĂ€ga att de helt enkelt blĂ„ljuger för vĂ€ljarna.
Det imponerar inte, och som program för Sverige Àr det synnerligen skralt. Det Àr helt enkelt desinformation, som bidrar till att sÀnka den politiska nivÄn.
Det Ă€r inte ofarligt att slĂ„ss mot vĂ€derkvarnar â och vĂ„r valrörelse förtjĂ€nar mycket bĂ€ttre Ă€n sĂ„.