Opinionsmätningarna efter att högerregeringen tagit makten antyder att oppositionsperioden blir en räkmacka för Socialdemokraterna.
De kan sitta på läktaren och titta på när borgarna steker i sitt eget flott.
Socialdemokraterna går tydligt fram i mätningarna medan Sverigedemokraterna rasar.
Det är ett resultat av att väljarna insett att mycket av det som högerpartierna sade innan valet visat sig vara humbug. Och Sverigedemokraterna har nu fallit från sina höga hästar och tillsammans med Tidölaget i regeringen fått ta ansvar för elprisfiaskot och uteblivna sänkningar av bränslepriserna.
Väljarna verkar förstå att Sverigedemokraternas delaktighet i den politik som högerregeringen bedriver.
Även om regeringen försöker skylla på Socialdemokraterna (och Miljöpartiet förstås!), så kommer det med tiden att bli allt tydligare vem som har ansvaret. Och att SD numera är som ett regeringsparti och inte oppositionsparti.
Eller som Fabian Månsson uttryckte saken: Det är först när apan klättrar upp i trädet som vi kan se hur den ser ut i arslet. Och i det här fallet är det en rätt tragikomisk syn.
Beskrivningarna av högerregeringens politik har varit föga smickrande.
Det är en katastrof, ett hyckleri, svek, stupstock, attentat och öppen attack på allt som har med förnuft och anständighet att göra.
Regeringspolitiken är dränkt i lögner och alkohol, leder till ett angiverisamhälle, en nedmontering av demokratin, är främlingsfientligt och stigmatiserar och misstänkliggör, äventyrar patientsäkerheten, är ett stort kliv bakåt för klimatarbetet, struntar helt i välfärdskrisen, sviker i stort sett alla vallöften, har alltför låga ambitioner, saknar faktaunderlag, drabbar utsatta barn, bryr sig inte om välfärden eller landsbygden, hotar de äldres situation, chockar de flesta, är förödande för arbetskraftsinvandringen, är svagt och motsägelsefullt, slirar om rättssäkerheten samt är illiberalt och auktoritärt …
Alla dessa hårda ord backas upp av opinionssiffrorna.
Så långt så bra. Men allt detta sagda är som att slå in öppna dörrar.
Därför vill vi påminna om några saker.
1. Den globala politiska och ekonomiska situationen är mycket oroande. Det duger inte för ett parti med statsbärande ambitioner att då sitta på läktaren och vrövla. Ett parti som inrättat sig som ett evigt oppositionsparti kan göra så. Men inte svensk socialdemokrati.
Socialdemokraternas linje är att skälla lagom mycket på regeringen men samtidigt påpeka att partiets dörr står öppen för andra alternativ, nödvändiga i en krissituation.
Vad Magdalena Andersson gör är helt enkelt hålla beredskap för en blocköverskridande regering om det skulle visa sig nödvändigt.
2. Vintern 2023 inte detsamma som valåret 2026. Då kommer väljarna att ha glömt bort regeringens fiasko, på samma sätt som Reinfeldtregeringens första katastrofår 2006 inte levde kvar i medvetandet och därför kunde de åter vinna valet 2010.
3. Den svåra politiska utmaningen är konsten att vinna nästa val på ett sätt som gör att även efterkommande val kan plockas hem.
Det kräver en oppositionspolitik som är realistisk och någorlunda ärlig mot väljarna. Något som högerregeringen nu har anledning att fundera över, men som socialdemokrater också fått lära sig den hårda vägen.
Därför påminner vi om att räkmackor kan vara förrädiska och skapa svåra magproblem för den som inte är försiktig och eftertänksam.