Den som sätter sig i en bil tänker sällan på risken att resan kan sluta i en krock. Att göra det vore begränsande, och risken är förstås statistiskt sett liten.
På samma sätt tänker den som är på väg till jobbet antagligen inte på risken att arbetspasset kommer att sluta i en allvarlig olycka.
Statistiskt sett är risken låg även för det, men dödsolyckorna på arbetsplatserna ökar. Hårdast drabbad är byggbranschen och branscherna transport och magasinering.
Inom trafiken har nollvisionen, alltså målsättningen att antalet omkomna personer i trafikolyckor ska vara noll, haft goda resultat.
Människor dör fortfarande i trafiken – men från 1997, då beslutet om nollvisionen fattades, tills nu har antalet personer som dött varje år gått från 500 till färre än 200.
Sedan 2019 jobbar även Arbetsmiljöverket efter en nollvision enligt den tidigare S-ledda regeringens direktiv.
Statistiken för åren då nollvisionen för dödsfall i arbetet funnits visar dock inte på samma positiva utveckling som den från trafiken. År 2020 tog totalt 29 personers liv slut på arbetsplatsen. 2021 var siffran 48. 2022 var den 49.
Under 2023 har redan 38 personer avlidit på jobbet och det är flera månader kvar till det dystra bokslutet ska göras.
Sommaren var särskilt mörk. Av de fjorton personer som dog i tjänsten under perioden juni-augusti var den yngsta bara ett barn: en fjortonårig sommarjobbare som fick en hjullastare över sig (Aftonbladet 10/8).
Generellt sett är unga överrepresenterade när det gäller olyckor i arbetet. Varje sommar skadas 1 500 unga så allvarligt att de måste sjukskriva sig (SR 11/9).
Genom information, säkerhetsåtgärder och kunskap hade händelser med dödlig utgång kunnat undvikas menar Arbetsmiljöverket. Det är förstås en klen tröst för dem vars familjemedlemmar inte kommer hem från jobbet. Slutsatsen är dock att krafttag behöver tas för att nollvisionen för dödsfall på jobbet ska vara något mer än en önsketanke.
Genom systematiskt arbetsmiljöarbete kan och måste riskerna identifieras och åtgärdas.
De dödliga arbetsmiljöolyckorna borde få fler rubriker. De är inte bara tragedier för de enskilda och deras anhöriga som drabbas. Det är en nationell angelägenhet att de som går till jobbet ska kunna lita på att alla möjliga säkerhetsåtgärder är vidtagna för att allvarliga olyckor ska undvikas.
På den svenska arbetsmarknaden kan det inte finnas någon viktigare arbetslinje.