I sommar ska det bli en smula lättare att dansa i Sverige.
Åtminstone på fler ställen – det är effekten av att regeringen förra onsdagen beslöt att avskaffa tillståndskravet för offentliga danstillställningar.
Från och med den första juli i år behöver man inte längre ansöka om tillstånd hos Polismyndigheten för att anordna dans, nu får man ta ett par lätta steg intill bardisken om man har lust och nu slipper dessutom Sveriges alla bartenders kliva in och säga åt folk att stilla sig.
Det är inte särskilt ofta man får tillfälle att säga att den här regeringen gör något rätt – men när de för en gångs skull hittar ett korn, får man väl helt enkelt ta chansen att berömma dem för det.
Att avskaffa det så kallade danstillståndet är nämligen på tiden. Det har varit en del av ordningslagen sedan 1956, och tillkom som ett svar på det som på den tiden kallades för dansbaneeländet.
Vi kan lugnt säga att det har hänt en del med både dansmusiken och med våra övriga värderingar, seder och bruk sedan dess – och att det är hög tid att lagstiftningen på den här punkten följer den riktning som samhället redan har stakat ut.
Jag säger det inte för att jag själv skulle vara någon framstående dansör – det har jag aldrig varit, och som en stel gammal fotbollsspelare med opererade knän är det säkert bäst att jag inte börjar försöka nu.
Det är alltså låg risk att ni kommer att behöva se mig försöka ta några dansanta steg i sommar. Men det hindrar ju inte att man kan glädjas med andra, som kanske har både anlagen och fysiken för det.
För mig ställer det också frågan – på vilka andra områden skulle vårt samhälle kanske må bra av ett litet upplättande av reglerna?
Vore det till exempel alldeles omöjligt för en restaurang att upprätta en uteservering i en park på andra sidan gatan, så att kunderna kan köpa sin mat och dryck och själva ta dem med sig dit?
Skulle man kunna se över den relativt stränga tillståndsgivningen när det kommer till öppettider, och så kanske sprida ut nattlivet över lite fler timmar på dygnet?
På dessa punkter sticker Sverige faktiskt ut en smula ur ett europeiskt perspektiv, och till det finns det goda historiska skäl. Det vet jag som i många år arbetat inom och värnat om det svenska alkoholmonopolet. Men med tanke på hur mycket annat som har förändrats sedan dessa regleringar kom till är det värt att skänka frågan en tanke.
Många rapporter tyder på att vi just nu går mot mörkare tider. Men kanske blir de en smula ljusare, om de som vill och kan dansar sig igenom dem?