Det är fascinerande att studera utvecklingen i Överkalix.
Det var inte länge sedan arbetslösheten och utflyttningen var de största problemen i kommunen. Men i slutet av 2019 kan den S-märkta kommunledningen skryta med både arbetslöshetstal som ligger under riksgenomsnittet och en viss befolkningsökning.
"Det stora problemet nu är snarare arbetskraftsbristen. Det finns efterfrågan på arbetskraft i princip överallt. Industriföretaget Part/Isolamin behöver folk, liksom vården, omsorgen och handeln", säger Anne Jakobsson, som delar kommunalrådssysslan tillsammans med sin partikamrat Leif Nilsson.
Hon konstaterar att det är bra läge för ungdomar att flytta till Överkalix just nu.
"Vi har fin miljö, billiga bostäder och många jobb att välja mellan", säger Jakobsson.
Om den S-ledda regeringen får som den vill kan det dessutom bli ett rejält tillskott i kassakistan för Överkalix vid årsskiftet. Överkalix hör, i likhet med många andra små gles- och landsbygdskommuner, till vinnarna i regeringens förslag till nytt kostnadsutjämningssystem mellan landets kommuner.
Regeringens förslag innebär nio miljoner kronor extra för Överkalix, vilket är mycket pengar för en kommun med bara drygt 3.300 invånare. Därför är det inte undra på att Jakobsson och Nilsson håller tummarna för att regeringsförslaget ska få riksdagens stöd.
Anne Jakobsson understryker dock att kommunen inte räknat in pengarna i sina kalkyler och att det – oavsett hur det går med riksdagsbeslutet – kommer att krävas fortsatt översyn av de kommunala verksamheterna.
"Omstruktureringen måste gå vidare för att vi ska klara kärnverksamheterna. Vi måste modernisera och hitta nya arbetssätt", säger hon.
Allt är emellertid inte frid och fröjd i Överkalix. De två S-råden är starkt bekymrade över utvecklingen för den statliga närvaron och servicen.
Till exempel pekar Leif Nilsson på att antalet poliser i yttre tjänst sedan 2011 har halverats i östra Norrbotten — en yta som motsvarar Skåne, Blekinge och Halland tillsammans.
"Det drabbar ingripandeverksamheten och innebär att det blir längre avstånd vid utryckningar. Dessutom betyder det mindre tid för polisens viktiga förebyggande arbetet", säger Leif Nilsson.
Han konstaterar att minskningen går stick i stäv med regeringens klart uttalade mål om att stärka den polisiära närvaron i hela landet.
"Jag kan inte tro att det här är vad regeringen vill. Därför är det viktigt att regeringen förtydligar sin ambition för polismyndigheten", säger Nilsson.
Ett annat exempel är nedläggningen av Arbetsförmedlingens kontor som riskerar att få stora konsekvenser i Överkalix.
"Det drabbar de människor som är längst från arbetsmarknaden, de som mest behöver stöd och vägledning. Det kommer knappast några privata aktörer som tar över verksamheten i glesbygden", säger Nilsson.
Under hösten har jag hört samma typ kritik under mina besök i Jokkmokk och Pajala. Många lokalpolitiker i glesbygden är bekymrade för att staten drar sig tillbaka — och statsråden har skäl att lyssna.
Dels handlar det om rättvisa. Staten har samma förpliktelser mot människor oavsett om de bor i Överkalix eller på Övre Östermalm i Stockholm. Även människor i små glesbygdskommuner betalar skatt och ska kunna räkna med att den mest elementära samhällsservicen fungerar.
Dels handlar det om att ta tillvara tillväxtmöjligheterna i hela landet. Om den goda utvecklingen i Överkalix ska hålla i sig så krävs även offentlig service och trygghetssystem av hög kvalitet. Människor i Överkalix ska inte behöva oroa sig för att det saknas poliser eller stöd för den som drabbas av arbetslöshet.
Även en kommun som Överkalix har utvecklingspotential. Men då gäller det att statsmakterna är med på noterna och inte sätter käppar i hjulen.