Resorna till Myanmar (landet som tidigare kallades Burma) 2012 och 2014 gav många starka minnen.
Under första resan, som arrangerades av Olof Palmes Internationella center, besökte jag bland annat en sjukvårdsmottagning (finansierad med biståndspengar från Nederländerna) för hiv- och aidssmittade i en by i närheten av Yangoon.
I ett skjul låg svårt sjuka på tunna madrasser på dragiga golv. De fick bromsmediciner intravenöst. Den yngsta patienten var en avmagrad pojke, endast åtta år gammal.
Det var omskakande och en påminnelse om vilken vinstlott det är att vara född i ett välfärdsland som Sverige.
En annan dag ordnade fackföreningen WSL ett möte med en grupp flickor, alla runt 16 år.
Om de bott i Sverige hade de pluggat på gymnasiet. Men de här tjejerna arbetade på en textilfabrik med en månadslön motsvarande 500 svenska kr för 14 timmars arbete, sex dagar i veckan.
I den industriella zonen Hlaing Thar Yar – ungefär en halv timmes bilfärd från centrala Yangoon – fick jag se deras förfärliga boendeförhållanden.
Varje kväll vandrade tonårstjejerna hem från jobbet till enkla kojor som låg i direkt anslutning textil- och skofabrikerna – en promenad längs mörka och oupplysta gator. Risken för sexuella övergrepp var enorm.
Men vid sidan av problemen fanns också tecken på sociala, ekonomiska och politiska förbättringar. Att saker och ting ändå var på väg rätt håll.
Demokratikämpen Aung San Suu Kyi och många andra politisk fångar hade släppts ur fängelse 2010. Oppositionspartiet NLD (National League for Democracy) fick chansen att verka fritt och militären hade öppnat för att dela med sig av makten i landet.
I en liten redaktionslokal mötte jag journalisten och NLD-aktivisten Win Tin, som själv suttit i fängelse för sina åsikters skull.
I likhet med tusentals andra oppositionella fängslades Win Tin efter det stora studentupproret 1989. Han släpptes först 2008 efter 19 långa år i fängelse.
När vi träffades, i februari 2012, kunde han ge ut tidningen Democratic Wave med en upplaga på 130 000 ex.
Han var glad över att landet tagit vissa steg i demokratisk riktning och att det fanns möjlighet att ge utan en tidning utan föregående censur. Men han höjde samtidigt ett varningens finger.
”Jag har svårt att lita på militären efter alla år av förtryck”, sa Win Tin, som gick bort 2015.
Utvecklingen under de senaste två åren visar tyvärr att det fanns fog för hans farhågor. Militären lättade bara på strypsnaran under en period för att kunna locka investeringar från EU och USA. Men det fanns aldrig en vilja att låta Myanmar bli ett demokratiskt stat.
2020 arrangerades ett val som gav NLD hela 83 procent av platserna i landets parlament. Men militären gillade inte folkviljan. 1 februari 2021, när de folkvalda i det nya parlamentet skulle samlas, genomfördes istället en brutal statskupp.
Aung San Suu Kyi och andra NLD-företrädare greps med förevändningen att det förekommit valfusk och korruption. I slutet av 2022 kom beskedet att Aung San Suu Kyi, som nu är 77 år, har dömts till sammanlagt 33 års fängelse.
Alla invändningar slås ned hänsynslöst. Över 1 100 civila har dödats sedan kuppen 2021, enligt FN:s specialrapportör Tom Andrews. Många har fängslats på oklara grunder.
Det är en djupt sorglig utveckling. Myanmar fick bara tio år med demokratiska framsteg. Nu är landet återigen en hårdför militärdiktatur.
De internationella samfunden har fördömt militärkuppen och övergreppen mot oppositionen. Men fördömandena måste även följas av skarpa åtgärder och krav på nya demokratiska reformer.
Som biståndsgivare och handelsparter kan och måste Sverige och EU påverka genom att kraftfullt markera mot regimen och villkora ytterligare stöd och samarbete.