Om det finns någonting som alla riksdagspartier idag är eniga om så är det att det svenska försvaret behöver stärkas.
Det är inte särskilt konstigt. Visst går det att säga att det Försvarsmakten löser de uppgifter de ställs inför idag – men Försvarsmakten behöver rustas inte bara för att vi ska möta ett nuläge, utan också för att den ska stå redo att anta de uppgifter framtiden bjuder.
När försvarsminister Peter Hultqvist (S) inledde den svenska upprustningen efter den ryska annekteringen av Krymhalvön 2014 var det både för att stärka den svenska försvarsförmågan, och för att göra Sverige till en attraktiv samarbetspartner.
Nu står vi inför en svensk anslutning till Nato, där ett av villkoren för vårt medlemskap är att vi måste spendera en större andel av vår BNP på försvaret.
Inte ens den regering som ville, skulle kunna undvika att satsa mer pengar på försvaret i nuläget – men det som skiljer partierna åt är hur en sådan satsning skulle finansieras.
På det området kom Hultqvist med ett besked under onsdagen – Socialdemokraterna är redo att ta fram en särskild beredskapsskatt för höginkomsttagare, som ska hjälpa till att finansiera omställningen.
På det svarade högersidan olika saker i munnen på varandra.
Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Oscar Sjöstedt menade att man behöver ”prioritera på utgiftssidan” medan hans moderata motsvarighet Elisabeth Svantesson föreslog att skrota antingen höghastighetstågen, bekämpa bidragsbotten eller möjligen ta bort den så kallade Familjeveckan.
Om det kan man säga mycket – men man kan knappast kalla det för en väl uttänkt gemensamt överenskommen plan. Hur tänker sig egentligen det konservativa blocket att de försvarssatsningar de också vill se ska finansieras?
På det ekonomisk-politiska området är båda partierna något av återfallsförbrytare. Hellre än solid finansiering, hänvisar de båda ofta till pengar som ingen av dem har sett.
I Sverigedemokraternas fall handlar det om de pengar de brukar inbilla sig att landet skulle tjäna på att minska invandringen, i Moderaternas om de miljarder kronor som på något magiskt sätt ska komma landet tillgodo bara man sänker skatterna en liten smula till.
På så sätt är det kanske inte så konstigt att de båda partierna efter en lång tids mycket besvärlig uppvaktning har funnit varandra till slut.
De är när allt kommer omkring båda lika kreativa när det gäller att finansiera sina förslag, och lika lättsinniga när det kommer till att hushålla med våra gemensamma medel.
På den tiden Ulf Kristersson (M) var socialborgarråd skänkte han bort välfungerande offentliga verksamheter till vrakpris. Förskolor och hemtjänst värda nästan hundra miljoner skänktes bort för summor man idag inte ens skulle få en enda medelstor lägenhet för.
På den tiden var moderaten Beatrice Ask landets justitieminister, och när hon i riksdagens talarstol fick frågan om partikamraternas affärer sade hon:
”Det är inte olagligt i Sverige att vara korkad, eller att göra dåliga affärer, eller ens att ha dåligt omdöme. Det är fullt lagligt att vara det. Det är tråkigt. Det är jättetrist.”
Så enkelt kan en politisk karriär sammanfattas i ett par meningar, av en partikollega.
Nej – att ha dåligt omdöme kanske inte är olagligt. Men det är definitivt någonting som väljarna bör ta ställning till när det kommer till att välja vem som ska bli det här landets statsminister i höst.
För att en satsning på försvaret ska vara trovärdig måste den vara finansierad på riktigt. Allt annat vore faktiskt omdömeslöst.