Det är dags att ändra berättelsen

Lena Abrahamsson är styrelseordförande för Georange.

Lena Abrahamsson är styrelseordförande för Georange, som arbetar med samhälls- och näringslivsutveckling kring gruv- och mineralindustrin. Hon är även professor vid Luleå tekniska universitet.

Lena Abrahamsson är styrelseordförande för Georange, som arbetar med samhälls- och näringslivsutveckling kring gruv- och mineralindustrin. Hon är även professor vid Luleå tekniska universitet.

Foto: Tomas Bergman

Krönika2020-03-19 03:57
Detta är en ledarkrönika. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Jag har den senaste tiden hört begreppet ”norrlandslän” användas som ett sätt att beskriva en region som har problem med hög arbetslöshet, låg tillväxt, underskott av kvinnor och utflyttning. Begreppet kan ses som en del av en berättelse om glesbygdens problem i och med urbaniseringen. 

Det är en berättelse som vi känner igen. Kanske till och med något vi hjälper till att sprida, på gott och ont? 

Visst har vi våra utmaningar här och var med krympande utflyttningsbygder och nedskärningar i offentlig verksamhet, men det är inte säkert att Norrbotten och Västerbotten passar så bra in i den där beskrivningen av ”norrlandslän”. I varje fall inte just nu. Vi kanske ska ta kommandot över berättelsen och skapa en ny berättelse?

Arbetslösheten är inte något stort problem, tvärt om, det är kompetensförsörjningen som är problemet. 

Vi har investeringar i teknik och forskning och tillväxt inom såväl etablerade som nya branscher. Våra problem är istället brist på bostäder och företagslokaler, ökat tryck på infrastruktur och social service i kombination med låg arbetslöshet och svårigheter att rekrytera i många olika branscher.

Ett aktuellt exempel är Skellefteåregionen som står inför enorma utmaningar när batterifabriken, Northvolt, håller på att etablera sig där. Detta påverkar också oss i Norrbotten. 

Det sägs att batterifabriken behöver rekrytera 2 500 operatörer inom något eller några år. Om vi kikar på statistik kan vi se att det inte finns så många människor tillgängliga på arbetsmarknaden. 

Det är mycket svårt att uppskatta hur många ytterligare nya arbetstillfällen som kommer att bildas i kringliggande branscher och offentlig service, men att det blir förändringar på arbetsmarknaden och i näringslivet är nog ganska klart. 

Det kan bli ökad rörlighet på arbetsmarknaden, ökad arbetspendling, ökad inflyttning, nya flyttmönster, nya företagsformer, nya anställningsformer och nya utbildningsformer. Det här är saker som vi måste hantera.

Man framför allt är har vi en komplex demografisk utmaning att få tillräckligt många människor som både vill och kan bo och arbeta här. 

Om vi ska lyckas mobilisera den arbetskraft som behövs i Norrbotten och Västerbotten måste vi göra upp med vår självbild. Vi kan inte varje vår låta en gubbe stå på en enslig väg och gnälla på tjälskotten. 

Vi måste visa på det positiva, att vi är regioner fyllda av högteknologiska arbetsplatser som erbjuder attraktiva arbetsplatser i ett tryggt och säkert samhälle i en underbar miljö för både unga och gamla, för både kvinnor och män.