Den 5 juni är det världsmiljödagen, en av Förenta Nationernas internationella dagar. Den instiftades i samband med att FN höll sin första miljökonferens i Stockholm 5-16 juni 1972 – en samling som blev en milstolpe för det globala miljöarbetet.
Dåvarande statsministern Olof Palme välkomnade delegater från 113 länder och beskrev sammankomsten som ”ett genombrott för en gemensam syn och inriktning av det framtida internationella miljövårdssamarbetet”.
I sitt anförande tryckte Palme på vikten av att minska användandet av fossila bränslen, främst olja och naturgas.
Vidare tog han upp ”utsugningen av naturresurser som berör haven”, utfiskningen och utsläppen som hotar fiskebeståndet.
"De stora haven delas inte upp av nationella gränser – de är vår gemensamma egendom", underströk Palme.
På världsmiljödagen 2023, 51 år senare, är problemen minst lika allvarliga som då.
Koldioxidutsläppen, som Palme varnade för redan 1972, fortsätter att påverka jordens klimat och bidra till att höja medeltemperaturen i världen, vilket får stora konsekvenser.
Larmrapporterna från FN:s klimatpanel, världens främsta forskare på området, går inte att missförstå. Några exempel på vad som sker:
- Glaciärerna i hela världen krymper. Och när glaciärerna smälter så stiger havsnivåerna.
- Önationer i Indiska oceanen, Fijiöarna i Stilla havet och Kiribati, söder om Hawaii, har drabbats av höjda havsnivåer och några av öarna kan på sikt försvinna helt, vilket sätter miljontals människor på flykt.
- Väderrelaterade katastrofer har ökat med närmare 50 procent bara sedan år 2000.
- De fattigaste delarna av världen har drabbats hårt när ohälsa och sjukdomar sprider sig i och med klimatförändringarna. Skördarna har blivit sämre och slås oftare ut.
Det är också skälet till att klimatforskarna gång på gång upprepar att koldioxidutsläppen måste minska och att världen måste fasa ut kol, olja och fossilgas. I annat fall riskerar vi till sist att göra jorden obeboelig.
Mot den bakgrunden är det inte heller konstigt att många barn och ungdomar känner oro inför framtiden. Åtta av tio unga upplever klimatångest, enligt en stor internationell undersökning.
Fyra av tio är tveksamma till att skaffa egna barn på grund av klimatförändringarna. Över hälften anser att mänskligheten är dödsdömd. Tre fjärdedelar är rädda för framtiden och över hälften känner sig svikna av sina regeringar.
Det är dystra siffror. Men det finns hopp. Framtiden är påverkbar.
Det finns lösningar. Ett fossilfritt välfärdssamhälle är ingen ouppnåelig utopi. Det är ett realistiskt mål.
Innovationer och ökade investeringar i ny miljövänlig teknik är framkomstvägar.
En del sker redan. Vi ser det i form av elbilsrevolutionen, satsningar på vindkraft och annan förnybar energi samt projekt som Hybrit och H2 Green Steel som tar sikte på att tillverka stål utan koldioxidutsläpp.
Vi kan också se hur allt fler människor engagerar sig i sin vardag – i bostadsrättsföreningar, i byagrupper eller på sina arbetsplatser – för att skapa ett klimatsmartare samhälle.
Det kan handla om alltifrån bygget av lokala sollcellsparker och nya cykelbanor till laddstolpar och att byta ut olja mot fjärrvärme.
Vid sidan av klimatnyttan innebär det också möjligheter till nya jobb och ekonomisk utveckling.
Investeringar i elfordon, järnvägar, vindkraftverk, solceller och andra klimatvänliga grejer betyder arbetstillfällen.
Det är också svaret till dem som lider av klimatångest eller tror att den gröna omställningen handlar om att klä sig i säck och aska.
Det är bråttom men inte kört – och det är möjligt att göra förändringarna utan att tumma på välfärdspolitiken.