Fortfarande vet vi inte det slutliga valresultatet. Det kommer förhoppningsvis snart. Men jag är mycket orolig.
Den valrörelse vi har bakom oss har varit den otäckaste jag upplevt sedan jag gick med i SSU 1979.
Lite försenad tänkte jag exempelvis i förra veckans torsdag se partiledardebatten i TV4. Jag kom in i sändningen när Ebba Busch stod och gallskrek år Magdalena Andersson. Det kändes mer som tungomålstal från någon bokstavstrogen sekt än som en partiledardebatt.
Dagen efter ser jag Aftonbladets kulturredaktör twittra: ”Tittar på klipp från gårdagens partiledardebatt och vill tvätta öronen i klorin”.
Jag förstår henne. Det handlar inte bara om det uppskruvade tonläget och intoleransen, utan också om benägenheten att hårdvinkla statistik och utelämna viktiga fakta.
De flesta av oss inser exempelvis att skärpta straff bara kan vara en del av lösningen när det gäller kriminaliteten. Ändå har debatten till stor del varit en tävling i hårdare tag, dessutom ofta med rasistiska över- och undertoner.
Ulf Kristersson pratade i partiledardebatterna i TV om det förebyggande arbetet med ett föraktfullt darr på rösten, tvärtemot de forskare som gång på gång lyfter detta som den viktiga långsiktiga lösningen.
Det finns helt klart ett tydligt samband mellan ekonomisk ojämlikhet, droghandel och gängkriminalitet. Ändå pratades det så lite om detta.
Välfärdsfrågorna hamnade ute i marginalen. Detta trots att det exempelvis i vårt land är 24 gånger vanligare att människor dör som en effekt av en vårdskada än av en skjutning. Detta trots att vårt land i andra länder betraktas som en extrem experimentverkstad, när det gäller storkoncerners möjligheter att berika sig på skattemedel avsedda för vård, omsorg och skola.
Visst behöver demokratin en formell författning, men den behöver också en inre sinnesförfattning. Det handlar om folkbildning.
Demokrati, i likhet med tolerans, är en slags fernissa som ständigt måste styrkas på den ruvande diktaturen och intoleransen. Detta måste ske varje dag på arbetsplatsen, i närbutiken, skolan och idrottsföreningen.
De som gallskriker fram sina åsikter slutade inte göra det i söndags. Tyvärr. De är en del av vår demokrati. Men vi får aldrig acceptera att deras hatretorik, hårdvinklingar och siffertrixande trasar sönder det demokratiska samtalet.
Nu måste vi trappa upp arbetet för jämlikhet och alla människors lika värde och rätt. Demokratin måste erövras varje dag och varje gång människor möts och samtalar med varandra.
Låt oss börja redan idag!