På söndag är det val till EU-parlamentet.
Det är ett val som inte bara sker i Sverige, utan är gemensamt för hela Europa – i Slovenien och Italien, i Irland och Danmark röstar människor fram de politiker som ska företräda dem under de närmaste fem åren.
Det heter att det är ett värderingsval, att det handlar om vilken väg Europa ska ta i framtiden. Om att hålla tillbaka högerextremismen, och trots det traditionellt låga valdeltagandet se till att det är partier som värnar om de humanistiska och demokratiska europeiska värderingarna som är i majoritet.
Därför är det också en central del av det socialdemokratiska budskapet i den här valkampanjen: Demokratin är inte en bisak, den är själva huvudsaken i den här unionen.
Kritiken mot de länder som bryter mot de demokratiska spelreglerna handlar inte om kvoter, om siffror eller spelregler.
Det handlar om grundläggande principer och värderingar som inte går att kompromissa med.
På så sätt handlar EU-parlamentsvalet verkligen om att välja väg. Men det betyder inte att det enbart är en symbolfråga.
Rösten du kastar på söndag är inte en gest, en markering eller en uppvisning. Den har reella politiska konsekvenser för en hel kontinent.
För arbetarrörelsen har det alltid varit självklart att kampen för rättvisa villkor på arbetsmarknaden inte kan behandlas som enbart en nationell fråga.
Det är en insikt som har blivit allt mer akut på en globaliserad arbetsmarknad – när arbetstagare rör sig fritt över Europa, är det arbetarrörelsens uppgift att se till att rättigheterna följer med.
Därför var utstationeringsdirektivet en viktig del av det socialdemokratiska arbetet i EU-parlamentet den förra mandatperioden – och därför måste arbetstagares villkor även i fortsättningen vara en prioritet.
Och dessa frågor hänger faktiskt ihop. Små orättvisor i vardagen, dåliga arbetsvillkor och osäkra framtidsutsikter är precis den grogrund som populistiska politiker behöver för att så split mellan människor och ställa grupper mot varandra.
De vill inte att människor organiserar sig och kämpar för sina rättigheter – de vill se människor med gemensamma intressen kämpa mot varandra på grund av skillnader i språk, i etnicitet och i religion.
Ska vi försöka lösa de verkliga problem och orättvisor som präglar den här kontinenten? Eller ska vi ägna oss åt skådespel och skuggboxning i stället?
Valet är vårt – och det är på söndag det sker.