I många familjer som har en förälder som inte kan arbeta på grund av en långvarig sjukdom är oron stor. 

Det handlar inte bara om hur sjukdomen ska utvecklas, utan allt för ofta också om hur familjen ska klara sig ekonomiskt. 

Idag har vi OECDs hårdaste kvalifikationskrav för sjukersättning (förtidspension). Över 70 procent som söker sjukersättning får avslag på sin ansökan. 

Totalt nybeviljades drygt 5 500 personer sjukersättning förra året. Det kan jämföras med 41 000 personer år 2007. 

Framförallt beror minskningen av beviljandegraden på att alliansen införde hårdare regler 2008. Men Försäkringskassans stramare handläggning de senaste åren har också gjort att avslagen ökat.

När dörren till sjukersättningen i praktiken stängts har sjukpenningen blivit alternativet för många som har en obotlig sjukdom. Detta har lett till negativa hälsoeffekter. 

Läkare har larmat om att patienter med kroniska sjukdomar stressas av de krav på ständigt uppdaterade och detaljerade läkarintyg och snabb omställning, som idag gäller i den så kallade rehabiliteringskedjan.

När nyhetsreportagen om drabbade blivit för besvärande har regeringen Löfven upprepade gånger sagt att de ser över reglerna. Ansvarig minister sade att en översyn skulle presenteras före valet 2018. Så blev det inte. Därefter har detta löfte förnyats ett antal gånger, bland annat när socialförsäkringsministern besökte Kommunals kongress i maj i år. 

Men inget händer, trots att såväl LO, TCO och Saco som Riksrevisionen och Försäkringskassan länge påtalat att reglerna för sjukersättning är orimligt hårda. Inte ens en sedan länge utlovad översyn presenteras.

När den nye socialförsäkringsministern, Ardalan Shekarabi, i förra veckan på Facebook berättade om sina prioriteringar på sjukförsäkringsområdet var vi nog därför många som förväntade oss åtminstone några ord om sjukersättningen. Men Shekarabi nämnde ingenting om sina ambitioner eller viljeinriktningen rörande sjukersättningen. Inte ens ett litet ord om att regeringen fortfarande ser över reglerna. Ingenting. Detta är minst sagt anmärkningsvärt.

Sällan har uppmaningen ”gör om, gör rätt!” varit så befogad som när det gäller sjukersättningen. Det handlar bokstavligen om att rädda människoliv. 

Ansvaret faller därför tungt på de ansvariga i regering och riksdag som ser vad som sker, med de drabbade och deras familjer, men som ändå väljer att inte göra någonting åt saken.