Finansmarknadsminister Max Elger (S) har försökt göra sig ett namn på att vara regeringens allra minst kända minister. Det är klurigt gjort – men faktum är att han kanske också borde vara mer känd, eftersom det i hans portfölj ingår en hel del som faktiskt är av stor betydelse för många av medborgarna.
Så var det han som under söndagen å regeringens vägnar presenterade ett förslag om att det hädanefter ska krävas legitimering med Bank-ID för att köpa föremål med faktura på internet.
Bakgrunden är att den allt vanligare och alltmer betydelsefulla handeln över internet fortfarande präglas av ett stort antal bedrägerier.
Exakt hur många är det svårt att fastställa – men de torde utgöra en betydande del av anmälningarna om identitetsstöld, som ligger stabilt på över 10.000 om året.
Det är en typ av brottslighet som är svår att utreda och ännu svårare att lagföra, och som kanske just därför har blivit så frekvent.
I förhållande till annan brottslighet kan den tyckas ringa – men faktum är att en identitetsstöld kan utgöra ett allvarligt ingrepp i en enskild människas liv.
Förutom risken för ekonomisk skada måste man också räkna med den integritetskränkning en sådan handling medför. Som så mycket av den så kallade vardagsbrottsligheten riskerar den att minska förtroendet för medmänniskor, för handeln och för institutionerna, och utgör därför ett småskaligt men i längden allvarligt slitage på samhällsväven.
Dessutom innebär själva mängden av anmälda brott ett problem för polismyndigheten – som är tvungna att ägna sig åt sådana ärenden och kanske just därför inte förmår prioritera mer uppmärksammad brottslighet fullt ut.
Ett krav på Bank-ID vid fakturabeställningarna torde därför vara ett klokt och välavvägt förslag, som välkomnas även av handeln. Visst gör det köpen något mer komplicerade, men i längden gagnar ett förtroende för systemet även näringslivet.
Men detta förslag sätter också fingret på nödvändigheten att även i fortsättningen ägna sig åt en löpande reglering av de nya marknader och handelsformer som hela tiden uppstår i följd av den pågående digitala revolutioner.
Regeringen har sedan tidigare tagit till lagstiftning för att reglera såväl den internetbaserade spelverksamheten som de oseriösa snabblåneföretagen – och det är en typ av konsumentskyddhandlingar som kommer att bli än viktigare under de kommande åren.
I de senaste tio årens lågräntemiljö har det nämligen kunnat frodas en kultur av att leva med små ekonomiska marginaler, av företag vars affärsidé snarare har handlat om att ta marknadsandelar än om att göra vinst och av en omfattande låne- och kreditfinansierad konsumtion.
För många har det blivit en självklarhet att kunna leva en smula över sina tillgångar utan att det straffat sig – och känslan av att andra gör det skapar ett mönster där en sådan tillvaro till slut förvandlas till en norm.
Nu håller dörren till en sådan livsstil på att stängas igen – och det är många som riskerar att klämma fingrarna i den.
Enligt TT ökade utlåningen på Pantbanken Sverige med 25% under årets första månader – och många behöver helt enkelt ett snabbt lån för att kunna betala sina räkningar.
Som alltid hänger social utsatthet och ekonomisk utsatthet ihop – och just därför utgör skyddet av konsumenter ett av de viktigaste verktygen för att skydda vårt samhälles allra svagaste och mest utsatta grupper.
Därför är förslaget om Bank-ID vid fakturaköp gott – men bara ett av många nödvändiga steg i den fortsatta regleringen av de digitala handelsplatserna.