I början av den förra mandatperioden föreslog LO att den rödgröna regeringen borde tillsätta en utredning för att se över problemen i sjukförsäkringen. Regeringen valde dock att inte lyssna till detta.
Istället valde man att utan några större förändringar, förutom att man avskaffade den bortre tidsgränsen, rulla på med alliansregeringens hårt kritiserade ”rehabiliteringskedja” från 2008. Vi var nog många som blev förvånande.
Det stannade dock inte där. I regleringsbrevet till Försäkringskassan (FK) gav regeringen dessutom myndigheten i uppgift att pressa ner sjukpenningtalet till 9,0 dagar år 2020.
Enligt såväl LO som Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) ledde detta till en stramare tolkning av rätten till sjukpenning, inte minst vid 180-dagarsgränsen.
Idag vet vi att avslagsandelen ökade dramatiskt. Situationen för de sjuka förvärrades. Många drabbade var kvinnor i något LO-förbund.
Efter mycket kritik, inte minst från LO och efter att riksdagens socialförsäkringsutskott gett uttryck för sin oro när det gäller bedömningarna av sjukskrivnas arbetsförmåga, utsåg regeringen till slut strax före valet 2018 juristen Claes Jansson att se över lagstiftningen.
Regeringen tog också så småningom bort ”9,0-målet” ur FKs regleringsbrev och har tillsatt en ny generaldirektör för FK.
Nyligen presenterade så Claes Jansson sina förslag om att mjuka upp de stelbenta och snäva tidsgränserna i sjukförsäkringen och att göra prövningen mot arbetsmarknaden mera realistisk och förutsägbar. Jag ska naturligtvis inte föregå remissrundan och recensera utredningens enskilda detaljförslag.
Som framgått av nyhetsrapporteringen den senaste tiden har inte bara LO utan också TCO och SACO lyft fram vikten av att regeringen omvandlar utredningens huvudförslag till praktisk politik. Men det får inte stanna vid att enbart förändra reglerna för sjukpenningen.
Nästa steg är att laga sjuk- och aktivitetsersättningen (”förtidspensionen”). Det är fullständigt orimligt att vi ska ha vad som sannolikt är OECDs hårdaste kvalifikationskrav, vilket leder till att många långtidssjuka fattiggörs idag.
Nu väntar vi på att regeringen och socialförsäkringsministern ska infria sitt löfte och se över och reformera också denna lagstiftning.
Landets löntagare förtjänar ett bättre allmänt försäkringsskydd än dagens när de bli så sjuka att de inte kan arbeta. Det är dags att gå från ord till handling nu!