Ofta använder vi ”radikal” som synonym till ”vänster”. Men utvecklingen på senare tid visar hur galet det är.
”Radikal” kommer från latinets radix som betyder ”rot”. Den som är radikal vill gå till roten med de problem som finns. Inget putsande eller överskylande. Utan de greppar efter yxan för att hugga vid roten.
Det duger inte, säger de, att dricka kaffe och prata åtgärdsplaner, utan här krävs dramatiska åtgärder. En olycksalig utveckling kräver, just det, radikala insatser. Fram med yxan!
Och just nu finns två slags radikaler. Dels de som är nån slags vänster, dels högern.
Vänsterradikaler limmar fast sig mitt i vägen för bilar, protesterar mot att rum döps till ”Vita rummet” eftersom det diskriminerar icke-vita och tycker inte om Hamas men ännu mindre Israel.
Den här slags radikaler har under de senaste decennierna sett en radikal utveckling av hur vi betraktar tillvaron när det gäller etnicitet, sexualitet, kön och kultur. Världen har avförtrollats. Alla får gänga sig med alla, kön är något vi bestämmer själva och sanning är det vi själva upplever som sant.
Men radikalismen av detta slag ersätts nu av en annan strömning som vi kan kalla för ”radikalkonservatism”. En radikal våg ersätts av en annan.
Radikalkonservatismen strävar efter att återupprätta en hel del av det gamla samhällets ordning och vill göra detta med drastiska åtgärder.
De fanns också under slutet av 1800-talet och växte sig starka för ungefär 100 år sedan, men kom att utvecklas till fascism och nazism. Därmed kom radikalkonservatismen på skam. Men nu är det dags för ett nytt försök att odla denna tanke om ett återupprättande av den gamla harmoniska nationella gemenskapen, en organism där vi alla har vår naturliga plats, till ett radikalt paradigmskifte.
De mest framgångsrika bärarna av denna ambition är Sverigedemokraterna. De driver fram förslag som ett efter ett accepteras av andra partier. Som också börjar komma med kreativa - och radikala - idéer om hur vi ska få bukt med utvecklingen.
Jimmie Åkesson föreslog exempelvis härförleden att svenska medborgarskap ska kunna upphävas exempelvis om någon visar dålig vandel. Vilket kan vara att delta i en osympatisk demonstration.
Medborgarskap ska helt enkelt vara något flexibelt som makthavarna kan justera allteftersom det behövs.
Att alla som kan ska utvisas bums genomförs nu, vare sig folk är hårt arbetande samhällsbärare eller banditer. Alla ska ut!
Livstidstraff ska utdömas för 15-åringar tycker Åkesson. Och vi kan vara säker på att det är riktigt livstidsstraff, inte Kalleanka-varianter.
Ingen har dock ännu föreslagit att dödsstraffet ska återinföras. Men det finns säkert runt hörnet.
Vi ska inte bara ha kameror överallt där folk passerar utan också införa ansiktsigenkänning så att ordningsmakten kan få bättre kolla på var folk befinner sig för stunden.
Och regeringen tänker införa någon slags selektiv folkräkning i utsatta områden.
Som sagt. Den radikale vill gå till roten med problemen. Inte klippa och ansa, utan hugga. Yxan måste tas fram ur skåpet och sätta stopp för daltandet!
Vi ska dessutom komma ihåg att de radikala förslagen och åtgärderna inte faller som stenar från himmelen utan framkallas av samhällssituationen. Allt det ovanstående har givetvis med den eskalerande våldskriminaliteten att göra.
Alla som länge klagat över ideologiernas död, trianguleringens elände och bristen på visioner: Nu har ni blivit bönhörda! Nya radikaler tar över!
För länge sedan användes också ordet radikal i en alternativ betydelse. Enligt Svenska Akademins Ordbok, kunde ”radikal” också vara beteckning det onda som tillhör någons inneboende och ursprungliga natur.
Vi kan se det om att elakhet tillhör människonaturen generellt. Kanske är det så. Vi bär på egenskaper som kan ta sig förödande uttryck när tillfället är det rätta. Civilisationens fernissa är tunn.
Vintern kommer.