Big black train comin' down the track
Blow your whistle long and long
One minute you're here
Next minute you're gone
Så sjunger Bruce Springsteen i första låten på skivan "Letter to you" som kom ut 2020.
Det handlar om döden och livets förgänglighet. Rakt, enkelt, avskalat och vemodigt.
Den senaste veckan har jag lyssnat på sången flera gånger. Inom loppet av bara några dagar fick jag nämligen tre dödsbud. Tre kollegor, som jag lärt känna och uppskatta under mina år som opinionsbildande journalist, finns inte längre.
- Per Åhlström, en gång i tiden chefredaktör för den fackliga tidskriften Metallarbetare och chefredaktör för Nya Norrland i Härnösand 1985-2000, gick bort 11 augusti. Per, som rekryterade mig till rollen som ledarskribent och politisk redaktör för Nya Norrland och Dagbladet i Sundsvall hösten 1987, blev 77 år.
- Peter Swedenmark, politisk redaktör för Länstidningen i Östersund 1985-2005, lämnade jordelivet 12 augusti. Under många år skrev Peter även krönikor på NSD:s ledarsida. Han var mycket saknad av läsarna när han inte längre orkade skriva efter att ha fått hjärtproblem 2018. Peter blev 76 år.
- Under tisdagen kom beskedet att Hans Bülow dragit sitt sista andetag. Han var under 13 år politisk chefredaktör för Sydöstran i Karlskrona. Jag träffade Hans många gånger under årens lopp – på partikongresser, samlingar med S-redaktörerna och liknande sammanhang. Han var en schysst person med starkt engagemang för arbetarrörelsens grundvärderingar. Hans blev bara 67 år.
Alla tre var socialdemokrater men på olika sätt. Till exempel hade Per och Peter starka och diametralt olika åsikter om EU-medlemskapet, kärnkraften och sex timmars arbetsdag. Hans Bülow var mer "main stream", en klassisk gråsosse.
Det säger något om socialdemokratin. Den är – och bör vara – en stor kyrka med högt till tak. Det finns ett värde med en livfull partidebatt så länge den är saklig och bygger på respekt för meningsmotståndare.
Jag känner sorg och saknad men samtidigt tacksamhet för att jag fick lära känna Per, Peter och Hans – tre speciella personer.
De är i ljust minne bevarade, som det brukar stå i dödsannonserna. Eller som Bruce Springsteen uttrycker det i sången som avslutar konserterna under årets turné:
I'll see you in my dreams
When all our summers have come to an end
I'll see you in my dreams
We'll meet and live and laugh again
I'll see you in my dreams
Yeah, up around the river bend
For death is not the end
And I'll see you in my dreams