Även Moderaterna borde älska folkbildningen

Hans L Zetterberg talade ofta om betydelsen av civilsamhället och "de starka små gemenskaperna, skriver NSD:s ledarkrönikör Olov Abrahamsson.

Hans L Zetterberg (1927-2014) var sociolog och under en period chefredaktör för Svenska Dagbladet (ob M). Han brukade beskrivas som Moderaternas chefsideolog.

Hans L Zetterberg (1927-2014) var sociolog och under en period chefredaktör för Svenska Dagbladet (ob M). Han brukade beskrivas som Moderaternas chefsideolog.

Foto: Leif R Jansson/TT

Krönika2025-03-04 00:01
Detta är en ledarkrönika. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Hans L Zetterberg (1927-2014) beskrevs en gång i tiden som Moderaternas chefsideolog. Bland annat var han med och skrev deras program ”Framtid för Sverige” 1990.

Den senaste tiden har jag grubblat på vad denna liberalkonservativa tänkare skulle ha haft att säga om hur dagens höger behandlar civilsamhället. 

Hans L Zetterberg talade och skrev nämligen ofta om betydelsen av "de starka små gemenskaperna",

”Om vi bara hade staten att lita till skulle vår välfärd vara långt torftigare än vad den är. Nu har vi också civilsamhällets små gemenskaper: familjeliv, grannskapets gemenskapsliv, sällskapsliv, föreningsliv, religionsliv och det fria kulturlivet”, framhöll Hans L Zetterberg i en av sina uppsatser.

Kort sagt: Det har betydelse för hur vi och hela samhället mår om det finns idrottsföreningar, studiecirklar, replokaler för rockband, körsång, jaktlag, motorklubbar, församlingar och andra små gemenskaper där människor möts.

Idag har vi emellertid en högerregering som är på väg att slå undan benen för stora delar av detta civilsamhälle. Nedskärningarna av det statliga stödet till folkbildningen slår stenhårt mot en massa bra lokal verksamhet runtom i Sverige.

Jag läser redan om nedlagda musikhus och replokaler i var och varannan kommun – och det är bara början. Fram till 2026 kommer studieförbunden att förlora 500 miljoner kr av de statliga anslagen, var tredje krona. Och redan hårt trängda kommuner och regioner har små möjligheter att kompensera.

Det är fullt förståeligt att regering och riksdag reagerar mot bidragsfusk eller när offentliga stöd utnyttjas av kriminella element och demokratiskt tvivelaktiga organisationer. Därför behövs bättre system för kontroll, uppföljning och utvärdering.

Men det finns ingen rim och reson i att skära bort stödet till väl fungerande folkbildnings- och folkrörelseverksamhet bara för att vissa missköter sig. 

Det är också märkligt att höra hur vissa av dagens högerdebattörer resonerar. Folkbildningen framställs inte sällan som ett sosseverktyg för att cementera arbetarpartiets makt.

”Så fel! Så okunnigt! Så ohistoriskt! Sanningen är att flertalet folkbildningsaktiviteter i Sverige äger rum utanför den breda arbetarrörelsen. Frikyrkorna, nykterhetsrörelsen, borgerligt präglade politiska rörelser är tillsammans långt större än arbetarrörelsen i folkbildningen”, påpekar helt riktigt Anna Ekström, bland annat ordförande för Biskops Arnö Nordens folkhögskola, i Dagens Nyheter.

Till exempel drabbar neddragningarna även idrottsrörelsen i Sverige, vilket fått Riksidrottsförbundet att reagera starkt.

Folkbildning är alltså inget sosseprojekt. Även dagens moderater och andra borgerliga politiker borde, i likhet med Hans L Zetterberg, se värdet av de starka små gemenskaperna. Att det finns bildningsförbund som arrangerar studiecirklar, kulturaktiviteter, föreläsningar och skapar mötesplatser för människor i alla delar av vårt avlånga land.

Därför borde dagens nedskärningar oroa många även utanför arbetarrörelsens led. Sverige blir inte ett bättre land för att kulturhuset i Åtvidaberg eller vävlokalen i Vadstena försvinner.

Eller som det uttrycks i Riksidrottsförbundets pressmeddelande: 

”I ett demokratiskt och öppet samhälle är folkbildningen en väsentlig beståndsdel – särskilt i en tid där lärande, möten och samtal medmänniskor emellan blir allt viktigare. Att kraftigt dra ned på stödet till folkbildningen när det kanske egentligen behövs som allra mest är anmärkningsvärt.”

undefined
Mellan 2023 och 2024 har personalstyrkan i studieförbunden minskat med 16 procent, och på folkhögskolorna har antalet lärartjänster minskat med 14 procent sedan 2022, enligt en färsk rapport från Folkbildningsrådet. Många folkhögskolor rapporterar dessutom att de har behövt skära ner på pedagogiskt stöd för deltagare i behov av extra hjälp.