”Jerry Seinfeld skapade en tv-serie om ingenting. Nu försöker Moderaterna och Socialdemokraterna skapa en valrörelse om ingenting. Hittills är den ingen succé. I stället gynnas tydliga utmanare som SD, MP, V – och kanske Fi.”
Det skrev Ewa Stenberg i Dagens Nyheter på valborgsmässoafton.
Till saken hör att Seinfeld är min favoritserie. Jag har sett alla etthundraåttio avsnitt, åtskilliga av dem flera gånger, och noterar med glädje att Kanal 6 sänder serien på eftermiddagarna. Så jag är väl nöjd när den svenska valrörelsen påminner om Seinfeld?
Min första tanke var att Stenberg liknade Anders Borg med den lika långa Cosmo Kramer, den snubblande mannen som saknar jobb, liksom många i Borgs land. Han som alltid snyltar i Jerrys kylskåp. Och Elaine, med en IQ på 151, måste ju vara skuggfinansministern Magdalens Andersson. Men det var inte riktigt så Stenberg tänkt sig, förstod jag vid en närmare granskning av texten.
Stenberg tycker inte att det händer något i valrörelsen. Precis som i Seinfeldt där det aldrig händer något stort.
Det hör till att man i början av varje valrörelse utbrister ”men vad tråkigt”, ”dom säger ju precis likadant”, ”det är grått som ett gammalt kommunalhus”. Men efterhand när motsättningarna blir mer uppenbara brukar kritiken avta.
I stället kan man höra helt motsatta synpunkter: politikerna käftar med varandra för ihärdigt och motsättningarna skärps på ett sätt som är olyckligt för den demokratiska debatten.
På Palmes tid gick kritiken ofta ut på att S-ledaren vässade formuleringarna för hårt och var för dominerande i debatten. Efterträdaren Ingvar Carlsson fick ofta höra att han var för grå och anonym. Det blir aldrig riktigt bra.
Seinfeld är en mycket rolig serie, trots att det alltså inte finns någon egentlig handling.
Är den svenska valrörelsen lika händelsefattig? Nja, men inte lika rolig men nu är ju huvudsyftet med politisk aktivitet inte att underhålla.
Det är sällan partipolitiska skämt i Seinfeld, däremot får sig några ledande republikaner (exempelvis Reagan) en släng av sleven. Förmodligen är de fyra vännerna liberala demokrater, som många andra på östkusten. I borgmästarvalet i New York i fjol vann demokraten Bill de Blasio med 73,3 procent mot republikanen J Lhotas som fick 24,3. Men vännerna i Seinfeld deltog inte i valet eftersom serien lades ned redan år 1998.
Julia Louis-Dreyfus, som spelar smarta Elaine, har de senaste åren gjort succé som vicepresident i HBO-serien Veep.
Vi får se hur valrörelsen i Sverige utvecklas. Jag är inte så pessimistisk. Det brukar hetta till.
”Nu ser vi människans mörkaste krafter mobilisera”, sa Stefan Löfven i förstamajtalet i Stockholm. Det var en nödvändig markering mot nazisterna och andra extremister.
När jag gjorde ett skolarbete om de svenska nazisterna på 1960-talet handlade det om ett fåtal bräckliga grupper och ofta udda individer, patetiska övervintrare från andra världskriget som sörjde Hitlers frånfälle. Nu har det kommit nya generationer som vill föra hatets och våldets stafettpinne vidare.
Det är fasansfullt att uppleva, givetvis allra värst för nazismens många miljoner offer runt om i världen. Alla demokratiska krafter måste mobiliseras mot den onda ideologin och då har den inte en chans.
Jag noterar också att förre S-ledaren Göran Persson i sitt förstamajtal krävde värnplikt för både tjejer och killar. Och det slår mig just att Persson var den första jag hörde som talade om Ukraina som en nyckelstat då det gällde Europas framtid.
Persson var inte bara Trivsel-Torsten.
I dag infaller Internationella dagen för pressfrihet.
På söndag firar de som så vill Nässlans dag
Internationella barnmorskedagen firas på måndag och på tisdag är det Fothälsodagen.
På fredag 9 maj har vi Europadagen och Internationella flyttfågeldagen. Jag är mycket förtjust i fåglar.
Vi har att vänta en spännande vecka, med eller utan Seinfeldt.