En kvinna i den rika stockholmsförorten Danderyd lever cirka fyra år längre än en kvinna i Jokkmokk.
I Stockholmsområdet är skillnaderna ännu tydligare. För tre år sedan rapporterade SVT att en högutbildad danderydsbo förväntas leva 18 år längre än någon som är lågutbildad i Vårby gård, en socioekonomiskt mer utsatt del av Stockholm.
Det är inte direkt en slump att Danderyd också ligger i topp på listan över flest kommuninvånare som pluggat vidare. Där har 57 procent av invånarna minst treårig eftergymnasial utbildning. I Jokkmokk är samma siffra 17 procent.
I förra veckan släppte OECD, den internationella organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, en rapport som visar att löneskillnaderna mellan den som pluggat vidare efter gymnasiet och den som inte gjort det inte är lika stora i Sverige som i andra länder. Visst låter det trevligt?
Från högerkanten var dock slutsatserna inte så positiva. På Twitter konstaterades direkt att det inte ”lönar sig” att utbilda sig i Sverige. Men det är ju rent ut sagt skitsnack.
Det finns egentligen lite för många fördelar med att ta universitetsexamen.
Förutom högre löner (för även om skillnaden är mindre här än i andra länder så finns det ju som sagt fortfarande en löneskillnad baserat på utbildningsnivå) och ett mer prestigefullt jobb så lever du även längre. Och där någonstans borde kanske gränsen gå för vad du ska kunna utbilda dig till.
Siffrorna från OECD säger inte heller att den som har vidareutbildat sig inte tjänar bra utan att även den som inte har pluggat vidare kan leva på sin lön i Sverige, något som känns som en rätt bra grej i ett samhälle som värdesätter att människor arbetar i alla samhällets sektorer.
Jämför det med USA, ett land som ligger långt före oss i OECD-listan. Där måste många som kanske inte haft råd att vidareutbilda sig ha flera jobb samtidigt bara för att kunna betala hyran. Det kallas ”working poor” – arbetande fattigdom – och har sorgligt nog letat sig in även på den svenska arbetsmarknaden. Något som troligtvis bara kommer växa sig ännu större om svensk höger får som de vill med lönesänkningar och försämrade villkor för de som redan tjänar sämst.
I stället för att sträva efter den amerikanska drömmen borde vi se till så att kvinnan i Jokkmokk och kassörskan i Vårby gård får leva lika länge som advokaten i Danderyd.