Som ett led i NSD:s 100-årsfirande under 2019 gjorde jag och nyhetschefen Peter Lindvall en turné för att träffa läsare runtom i Norrbotten.
28 maj deltog vi vid ett kvällsmöte i Pajala Folkets Hus. En av dem som var på plats var gamla kommunalrådet Owe Pekkari. Han tyckte att NSD borde skriva mer om tidigare näringsministern Anders Sundströms engagemang för gruvan i Kaunisvaara och Tornedalen.
Vi förklarade att Sundström inte varit så intresserad att bli intervjuad och berätta om sitt arbete i kulisserna. Under en period jobbade han helst under radarn och enligt familjen Wallenbergs gamla devis, "verka utan att synas".
I sin bok "Tre liv" (Stenberg-Schentz förlag 2023), som skrivits tillsammans med journalisten Janne Sundling, tar dock Sundström bladet från mun.
Läsaren får ett antal intressanta inblickar i hans tid som central socialdemokratisk politiker och senare företagsledare.
Öppenhjärtigt berättar Sundström om konflikterna med Göran Persson och Björn Rosengren. Om sin besvikelse när han lämnade regeringen 1998. Om åren som vd i försäkringsbolaget Folksam. Om när han blev petad som styrelseordförande för Swedbank 2016. Om bakslag men också många framgångar.
Dessutom skriver han att det hör till det roligaste som han gjort att rädda gruvor.
"Två gånger har jag upplevt den där speciella lyckan; att som i fallet med Boliden vara med och rädda ett anrikt företag, att som i Pajala samla ihop intressenter för en nystart av gruvan genom Kaunis Iron. På båda platserna har det lett till fortsatta eller nya jobb, och framtidstro på orterna och i bygden", konstaterar Sundström.
I två kapitel redogör han i detalj för räddningsaktionerna för Boliden respektive Pajalagruvan. Om sina kontakter med finansmän, industriledare, byggföretag, banker, landshövdingar och andra. Om myndighetskrångel och komplicerade förhandlingar.
Men efter många timmar, dagar, veckor och månader med slit, sammanträden och telefonsamtal kom resultaten.
- Boliden överlevde och är idag ett välmående gruvföretag med stor betydelse för den gröna omställningen. När det ska produceras elfordon behövs helt enkelt sådant som Boliden levererar (koppar, zink, nickel och bly).
- I Tornedalen har gruvan i Kaunisvaara lyft hela bygden och annat lokalt näringsliv. Det har blivit 550 nya jobb i en region som tidigare präglades av massarbetslöshet, utflyttning och nedgång.
På senaste Almedalsveckan i Visby stoltserade vice vd:n Åsa Allan och andra företrädare för Kaunis Iron med en T-shirt med budskapet "Jag bidrar med en procent av Sveriges export".
Det säger något om de enorma värden som just nu skapas i lilla Pajala. Pajala har bara 5 973 invånare (ungefär en halv promille av hela Sveriges befolkning). Men gruvföretaget i denna norrbottniska glesbygdskommun svarar alltså numera för en procent av Sveriges totala export.
Det är inte undra på att Åsa Allan och andra tornedalingar sträcker på ryggen och känner stolthet.
Pajalagruvan ger ett betydande tillskott till Sverige och svensk samhällsekonomi. Utan den skulle Sverige vara ett fattigare land.
Och Anders Sundström har sin del i framgångssagan. Ett stort nätverk och många kontakter i finansvärlden och näringslivet ("min telefonbok", som han själv säger) gjorde det möjligt att mobilisera stöd för satsningen i Kaunisvaara.
Nu – fyra år efter att jag och Peter Lindvall träffade Owe Pekkari i Pajala – berättar Sundström till sist också öppet om sin roll och allt som gjordes utan att det syntes i offentligheten.
Tveklöst är boken ett stycke viktig norrbottnisk samtidshistoria som förtjänar att både läsas och uppmärksammas.