Riskkapitalisternas vinster dominerar debatten om välfärden. Inte obefogat med tanke på hur mycket pengar som dribblerierna i skattesystemets utmarker sugit ut ur verksamheterna.
Men det finns fler bovar i välfärdsdramat.
Det belystes vid ett seminarium som tjänsteföretagens organisation Almega anordnade i Almedalen.
Kommuner och landsting är de stora aktörerna i välfärdssektorn. De är de som anger ekonomiska ramarna, de som väljer ut privata entreprenörer och de som ska granska verksamheterna.
Men hur väl har de skött sig i dessa roller?
Inte särskilt bra tyckte både entreprenörerna och den facklige representanten i panelen.
De var överens om att okunnig och kortsynt kommunal upphandling bär skulden för mycket dåligt i välfärdsverksamheten.
Under lång tid var lågt pris det enda som efterfrågades.
”Då anpassar sig marknaden till det. Man får det man frågar efter, ett McDonalds-koncept”, menade Catharina Tavakolinia, som driver äldreboendet Persikan, med inriktning på invandrare från Iran.
Kommunals ordförande Annlie Nordström höll med om att kommunerna inte skött sig bra, men poängterade att också de privata välfärdsföretagen har ett ansvar.
”Politikerna har tagit hjälp av företagen för att sänka priset på äldreomsorgen och en del av er har ställt upp på det”, sa hon med adress till Almegas medlemsföretag.
Det finns uppsjöar med exempel på hur kommunalpolitiker, som vill sänka kostnaderna men inte själva vågar ta de impopulära besluten, istället upphandlar tjänsten och accepterar orealistiskt låga privata anbud.
Strejken på Öresundstågen nyligen berodde i grunden på att anbudsgivaren Veolia vunnit upphandlingen med ett underbud. De ansvariga politikerna måste ha varit medvetna om att personalnedskärningar (= sämre service) var en förutsättning för det låga priset.
Annelie Nordström menade att priserna nu pressats alldeles för lågt. Det finns inte tillräckligt med pengar för att klara en rimlig välfärd.
”Det behövs mer pengar till den här sektorn, framför allt till äldreomsorgen, det är Kommunals förstahandskrav.”
De kvinnliga entreprenörerna hävdade att vinstbegränsning i välfärden skulle hindra kvinnligt företagande.
Men välfärdstjänsterna har ju inte som förstahandsuppgift att bereda väg för kvinnliga företagare utan att möta behoven hos t ex äldre, sjuka och barnfamiljer, påpekade Annelie Nordström och avfärdade samtidigt påståenden om att privat skulle vara så mycket bättre.
En stor undersökning bland de egna medlemmarna visar att missnöjet är stort oavsett arbetsgivare.
Hon uppmanade välfärdsentreprenörerna att utmana kommunerna i personalfrågorna.
”Kommunerna är ju jättekassa arbetsgivare. Ni skulle kunna gå före och visa vägen genom att ha färre visstidsanställda, färre deltider, lite högre lön och ge de anställda del av vinsten.”
På den uppmaningen blev dock Almega svaret skyldig.