Hittills i år har Pajala betalat enorma summor för inhyrda undersköterskor.
Och det är bara ett av de områden där konsulter kostar pengar.
En inhyrd chef för hemtjänsten och ett äldreboende fakturerar kommunen 430 000 kronor i månaden inklusive moms.
Så här ser det tyvärr ut i allt för många kommuner, inte minst i Norrbotten, där det kan vara svårt att rekrytera ny personal när äldre går i pension och yngre inte vill flytta till de mindre kommunerna i inlandet.
Pajalas kommunalråd, socialdemokraten Ulrica Hammarström, säger att konsulterna varit nödvändiga för att det ska gå att bemanna viktiga tjänster i välfärden.
Det är säkert korrekt. Det är svårt att se vilket annat alternativ som på kort sig skulle vara möjligt.
Men på lång sikt krävs det förstås en nyordning.
En av de stora förändringarna i välfärden under de senaste 30 åren har varit just det stora användandet av konsulter. Upphandlingsenheterna i kommuner och myndigheter har svällt (har någon beräknat vad de kostat kommunerna i form av ökad byråkrati?) och konsultbolagen har kammat hem stora vinster, pengar som egentligen borde gå till verksamheterna.
Och detta samtidigt som många kommuner redan har svårt att få ekonomin att gå ihop.
Som ett exempel: Enligt en undersökning i tidningen Akademikern förra året hade 66,7 procent av landets kommuner anlitat konsulter i socialtjänsten under det föregående året. Och hela 69 procent av kommunerna trodde att behovet av konsulter där skulle vara konstant eller öka under de kommande åren.
I Akademikerns undersökning hade Gällivare 5 konsulter, Älvsbyn 8 och Jokkmokk 6 stycken.
”Personalbrist”, sade man i Älvsbyn. ”Får inte sökande till våra annonser”, var svaret i Gällivare.
I vården har man länge larmat för att kostnaderna för hyrläkare och hyrsjuksköterskor drar iväg, och dränerar på resurser som borde läggas på annat.
Så här kan det inte fortsätta.
Det krävs ett nationellt program för att komma till rätta med personalbrist. Ett program som lika mycket handlar om regionalpolitik, att skapa attraktiva miljöer för människor att bo och leva i, som det handlar om att få en enstaka budget att gå ihop.
Norge har länge varit en förebild när det kommer till satsningar på regionerna. Där finns helt andra program för det vi kallar glesbygden. Program som gett resultat.
Det är dags att ta efter grannlandet på den punkten.