Norrland upplever sin snabbaste ekonomiska utveckling på 100 år. Då börjar belackarna i söder jämföra med kapsejsade statliga industrisatsningar som Stålverk 80.
Det är inte seriöst, och inte en korrekt bild av verkligheten.
Så kan man sammanfatta den tidigare näringsministern och Pitebon Anders Sundströms svidande kritik i Dagens Nyheter i helgen.
Det är nämligen inte i huvudsak statliga pengar som driver utvecklingen, även om det finns sådana också.
”Investeringarna i norra Norrland har beräknats till närmare 1 100 miljarder kronor under 20 år. Det handlar i hög grad om investeringar som görs av privata företag och utländska investerare”, konstaterar Sundström.
Till exempel finns det inga statliga investeringar alls i Northvolds stora satsning i Skellefteå. Däremot en mindre andel EU-pengar.
Sundström har rätt, och en viktig förklaring till att många, främst på högerkanten (läs Sverigedemokrater och andra i Tidö-kretsen) ägnar sig åt krypskytte mot utvecklingen i Norrland är att den är länkad till den gröna utvecklingen.
Stål från gruvorna som ska produceras utan stora utsläpp av växthusgaser. Batterier som är nödvändiga för att samhället ska kunna elektrifieras. Investeringar i järnvägarna.
Allt det där är röda skynken för den politiska flank som verkar anse att det är en mänsklig rättighet att släppa ut så mycket växthusgaser som möjligt och betraktar varje försök att modernisera samhället som en del av en global konspiration.
Men här kommer en nyhet: det går att ändra saker. Det är i själva verket en av mänsklighetens stora komparativa fördelar – vi gillar att utveckla saker.
För sanningen är ju att utveckling fungerar. Arbetslösheten är nu lägre i norra Norrland än någon annanstans i hela landet och bostadsbristen börjar bli akut, det måste byggas fler bostäder, vilket kommer ge en ny byggboom, som i sin tur kommer driva på utvecklingen.
Det finns alltid skäl att granska stora språng av det här slaget med lupp. Ingen är betjänt av ekonomiska bubblor.
Förr eller senare spricker de.
Men just nu finns det inget som tyder på att utvecklingen i Norrland på något generellt plan skulle vara en bubbla. Tvärtom borde diskussionen handla om hur utvecklingen inte ska bromsas av brist på resurser, det må vara arbetskraft eller något annat.
Att inte alla gör det är en av de stora politiska gåtorna i dag.