Per Anders Fogelström, född år 1917, kom år 1960 ut med boken Mina drömmars stad. Den följdes av ytterligare fyra böcker i sviten om Stockholm: Barn av sin stad, Minns du den stad , I en förvandlad stad och Stad i världen.
Man får följa den unge lantisen Henning Nilsson som söker lyckan i den stora staden. Han får jobb och bildar familj. Livet är en hård kamp. Lönen är liten och arbetsinsatsen enorm. Vagglössen är en ständig plåga, liksom fruktan för att något av barnen ska drabbas av sjukdom.
Läsaren får följa familjen Nilsson och deras släkt och vänner, ända fram till 1968. Det är en fascinerande och lärorik resa, från ett mycket fattigt land till en välfärdsstat, från hästarnas Stockholm till bilarnas.
Fogelström skildrar på ett skickligt sätt kampen mellan de revolutionära och reformisterna, mellan den glödande Tummen och den mer eftertänksamme Henning.
Serien berättar om ett gammalt Sverige och om det nya landet på ett mycket bra och medryckande sätt. Stora samhällsomvälvningar vävs samman med personers öden. Och Fogelströms böcker har stora litterära värden. Det är sannerligen ingen torr dokumentär.
Jag läste böckerna på sextiotalet. Det var länge sedan. Man hinner ju glömma mycket.
Hur skulle Fogelström ha skildrat utvecklingen under de senaste femtio åren? Datorernas och mobilernas intåg. Privatbilismens expansion. Fascisternas återkomst. Morden på Olof Palme och Anna Lindh. Vem fortsätter att skildra vår vackra huvudstad och arbetsfolkets tillvaro?
Per Anders Fogelström dog år 1998. Samma dag som han avled avtäcktes i Stockholms stadshus en staty av honom.
Vid sammankomsten fanns en ordförande, en vice ordförande, en chefstjänsteman, två unga i karriären. Man bjöd i en paus på kaffe med utsökt bröd. Då satte sig alla uppräknade vid samma bord och tjattrade.
Grundregel 1. Dela på er. Fika med fotfolket.
Jag får önska SSU:s nya ordförande Philip Botström lycka till. Med åren har jag upplevt mycket kul med och kring SSU. När jag anmälde mig som medlem var Ingvar Carlsson bas, en man med raspig röst som var skicklig i debatter.
SSU har haft stora problem med olika fraktioner som bekämpat varandra. Hoppas att Botström, som kommer från Värmlandsdistriktet som brukar räknas till den så kallade skogshögern, kan motverka alla tendenser till splittring. Interna debatter är bra men när mer energi går åt till att bekämpa medlemmar i det egna förbundet än politiska meningsmotståndare har något gått snett.
Svag inledning. Moderatledaren Anna Kinberg Batra har inte övertygat som oppositionsledare. Hennes retoriska insatser är mycket klena. Frågan är nu om det blir oroligt i partiet och om man på medlemsmöten viskar om att en förändring måste ske.
Många som är motståndare till decemberöverenskommelsen är också kritiska mot den nya partiledaren. Det kan bli en skakig höst för det största oppositionspartiet.
Amnesty International röstade vid sin kongress ja till en legalisering av sexköp och hallick- och bordellverksamhet.
”Att Amnesty förespråkar legalisering av människohandel innebär att organisationen nu arbetar mot mänskliga rättigheter”, säger Clara Berglund, ordförande för Sveriges Kvinnolobby.
Den svenska sektionen av Amnesty röstade nej men det hjälpte alltså inte. Det beklagliga beslutet får inte hindra en från att berömma Amnesty för att man på ett konstruktivt sätt driver frågor som rör medborgerliga fri- och rättigheter, bekämpar tortyr och träget uppvaktar regimer om samvetsfångar.
Världen skulle vara sämre utan Amnesty. Nu får de aktiva plädera för sin sak, i förhoppning om att majoriteten blir en annan vid nästa omröstning om sexköp.
På söndag är det final för årets upplaga av Sommar. Det är Ulla Skoog som sköter slutsnacket.
Vetskapen om att man kan lyssna i efterhand gör att man inte lyssnar direkt – och risken är att det aldrig blir av. Men i fjärran svinnovember kan det vara bra att ha lite sparat…
Njut i denna sommartid!