I fallet Abeba Aregawi finns bara förlorare.
En bakgrund: Den duktiga etiopiska medeldistanslöparen flyttade till Sverige, fick ekonomiskt bistånd från organisationer i landet, blev snabbt svensk medborgare och kunde erövra blågula medaljer i stora mästerskap.
Stephen Cherono var en kenyansk hinderlöpare i världseliten. Kort före ett friidrotts-VM bytte han namn till Saif Sahid Shahin och representerade Qatar. Han erövrade Qatars första VM-guld och besegrade bland annat sin bror på 3 000 meter hinder. Det finns ett otal andra exempel på hur framgångsrika idrottare plötsligt blivit medborgare i något annat land och kommit ”hem” med medaljer. Kenya och Etiopien har svårt att matcha bud från Qatar och Turkiet. För en del år sedan flyttade för övrigt hela det bulgariska tyngdlyftningslandslaget till Qatar.
Nu är Aregawi avstängd för dopning, alla bidrag till henne har stoppats och från alla håll kommer fördömanden. En del som varit pådrivande då hon värvades lär få sparken. Förlorare är Aregawi, svensk friidrott, den fina tanken om ädel tävlan.
Självklart måste folk tillåtas flytta och tävla för andra länder. Men det utstuderade fixandet måste stävjas, detta att man med stora sedelbuntar eller frikostiga bidrag köper över framgångsrika idrottare och snabbt sveper in dem i en annan flagga.
Om Therese Johaug och Petter Northug helt plötsligt skulle representera Qatar skulle det väcka förvåning och leda till protester.
Avståndet från norska fjällen till Qatars öken är lika stort som avståndet mellan idrottens idealism och solkiga sedelbuntar.
Alicia Vikander vann en Oscar, inte för Qatar utan för sin roll i filmen "The Danish Girl".
Stort grattis!
"Vi vill utveckla den svenska modellen, det är viktigt. Vi ska komma ihåg hur mycket det betytt för vårt land att vi har en arbetsmarknad som sköts av parterna och en generell välfärd som gör att alla får del av en bra skola, en bra sjukvård och att vi är ett öppet land som kan exportera", säger Stefan Löfven.
Risken finns att politiken utvecklas till ett stort samförståndsseminarium. Politik handlar ju om att presentera olika visioner för samhället, att peka på konflikter. Men ibland har det framstått som om breda lösningar är politikens högsta mål och då förutsätter det att man slipar bort olikheter.
När det är så stimuleras partier som sticker ut, som Sverigedemokraterna.
Kampanjen för att försvara den svenska modellen är bra därför att den tydliggör skillnaderna i svensk politik.
Att Sverigedemokraterna förlorar väljare är säkert ett resultat av att de etablerade partierna blivit tydligare.
I det parlamentariska läge som råder kan ett extraval vara ett försök till lösning. Extravalet 1 juni 1958 är det enda som hållits sedan demokratins genombrott. I det valet ökade Centerpartiet med 13 mandat och Tage Erlander skrev detta i sin dagbok: ”Bönderna håller på att utveckla sig till ett parti för asociala kverulanter.” Men regeringen (S) satt kvar.
Moderaterna har i flera mätningar blivit landets största parti . Man ska inte utesluta att militanta krafter i partiet kommer att kämpa för ett extraval.
Det som talar emot ett extraval under 2016 är att inget tyder på att något block i riksdagen kommer att få egen majoritet. Är det då inte bättre att satsa hårt på 2018, menar en del.
Blir det Trump mot Clinton? Mycket tyder på det efter supertisdagen. Men den republikanska eliten kommer nu att ge järnet för att försöka stoppa den egensinniga fastighetsmiljardären.
En expert på det republikanska partiet garanterade för några veckor sedan i Aftonbladets teve att Trump inte skulle bli kandidat. Men väljarna går sina egna vägar i den politiska geografin. Man ska misstro experter, både när det gäller politik och längdskidor.
I veckan kom ett förslag om förbud mot rökning på uteserveringar. Fimpa inte det förnuftiga förslaget, folkhälsominister Wikström!
Ha en ljuvlig vecka!