Tänk att vi har nått till november.
Året har sexton månader. Det påstår den danske författaren Henrik Nordbrandt, som bland annat fått Nordiska Rådets litteraturpris (år 2000):
”Året har 16 månader: November
december, januari, februari, mars, april
maj, juni, juli, augusti, september
oktober, november, november, november, november.”
Kan det sägas bättre?
Om mindre än ett år är det val till riksdagen. Det är 310 fasta mandat som ska fördelas (sedan tillkommer ju 39 utjämningsmandat, för att skapa en bättre proportionell fördelning mellan partierna).
Hur många fasta mandat som länet ska ha bestäms av Valmyndigheten första mars 2018. Statistiken över antalet röstberättigade används för att räkna ut antal fasta valkretsmandat. Inför justeringen till valet 2014 fick Stockholms stad, Stockholms län och Malmö kommun ytterligare var sitt mandat. Norrbotten, Dalarna och Gävleborg förlorade var sitt mandat.
Tendensen är tydlig. Tillväxtområden med många nya röstberättigade får fler mandat, skogslän färre. I England hade man en gång ett system med fasta mandat, knutna till en ort. Det ledde till att näst intill helt övergivna byar fick skicka en person till parlamentet medan expansiva orter inte hade någon representation.
Norrbotten har i dag åtta fasta mandat i riksdagen.
Moderaterna blev år 2014 andra parti i länet med 12,9 procent. Sverigedemokraterna trea med 10,97, Vänsterpartiet fyra med 8,56.
Ska M hålla undan för SD? Och ska V plocka in det försprång SD har? Frågorna hopar sig inför 2018.
Den 17-19 november samlas Liberalerna till landsmöte i Västerås. Många hade sett fram emot en spännande omröstning om vem som ska vara partiledare, Jan Björklund eller Birgitta Ohlsson. Nu blir det inget av med det eftersom Ohlsson dragit sig ur och ska lämna politiken. Det är synd, tycker jag. Politiken behöver utmanare och frifräsare.
På webbsidan meddelar Liberalerna att åhörare som inte äter måltider och dricker kaffe får övervara arrangemanget helt gratis. Nobelt. Men det lär ju bli en del valfläsk att tugga på om jag känner Björklund rätt.
I landskapen Lappland, Norrbotten, Västerbotten och Ångermanland bor över 600 000 människor. Man räknar med att så många har flytt från förtrycket och terrorn i Burma till Bangladesh. Hjälparbetare skickar ut nödrop.
Tillvaron i de leriga flyktinglägren är katastrofal och man väntar utbrott av dödliga sjukdomar.
I Dagens Nyheter skriver chefredaktör Peter Wolodarski: ”Vi applåderade fredspriset. Vi tiger inför slakten i Burma.”
Aung San Suu Kyi, som nu är statskansler i Burma, var en hyllad frihetskämpe.
Hon fick Raftos Minnespris och Sacharovpriset under år 1990. Hon tilldelades Nobels fredspris år 1991. År 1992 var det dags för Jawaharlal Nehrus Pris av den Indiska regeringen. Den burmesiska frihetskämpen fick många andra utmärkelser.
Nu har den burmesiska militären satts in mot rohingyafolket. Amnesty rapporterar om mord, våldtäkter, nedbrända byar. Många flyr till Bangladesh som har små möjligheter att ge flyktingarna ett värdigt mottagande.
Militären har ett avgörande inflytande i Burma. Statskanslern kan vara lojal med generalerna eller ta en konflikt med dem. Hon har valt att underkasta sig.
Det är ungefär som om Nelson Mandela skulle accepterat att administrera en apartheidpolitik i ett Sydafrika som styrdes av fascister.
I helgen tänder vi ljus på gravarna för att hedra de döda. Och lågorna kan också påminna om rohingyafolkets lidande i detta nu.
Precis som Wolodarski skriver tiger många inför det sanslösa våldet i Burma. Det finns kanske inga geopolitiska vinster att göra på att protestera mot hur rohingyas behandlas. Och en del vill kanske inte inse att Aung San Suu Kyi bytt sida.
Sverige, EU, FN kan agera mer kraftfullt mot övervåldet i Burma.
Ha nu en skön dubbelhelg och håll tummarna för en vit månad.