I morgon kväll vet vi svaret. Och när resultatet kommit får vi höra ”men vad var det jag sa?” Samma mening kommer att uttalas efter finalen i fotbolls-VM. Det är inte alla som i likhet med professor emeritus Leif GW Persson lägger in sina svar i ett kuvert som Camilla Kvartoft låser in i SVT:s kassaskåp.
Efter detta måste jag förstås komma med en prognos. Fi kommer in i Europaparlamentet och Tyskland blir ett av finallagen i Brasilien.
Emil började baka bröd i Törefors och flyttade sedan till en bagare i Malmberget. När förra seklet var ungt åkte han söderut och blev av några medpassagerare övertalad att kliva av i Sundsvall. Och han bakade bröd där i över att halvsekel.
Emil, min morfar, var en föregångare då det gällde att jobba efter pensionen. Dessutom var han en föregångare då det gällde ansvar för barnen och hushållet.
Ibland undrar jag vad Emil skulle ha tänkt om den enorma uppmärksamhet som numera riktas mot bagarna. När man slår på teven är det någon som gräddar andalusisk surlimpa, som knådar deg till kinesiskt aftonbröd eller rör samman ingredienserna till bolivianska Pazfrallor.
Att denna nation klarade sig innan surdegsbrödet återintroducerades framstår som en av tillvarons stora gåtor. Och att vi som i unga år åt APK-limpa fortfarande fungerar är väl märkligt.
Vad Emil skulle ha sagt? Han skulle nog ha föredragit att verka i det tysta, att göra sina skift utan studiereportrar som hängde över degbunkarna.
SVT:s morgonprogram börjar likna ett statligt ämbetsverk. Föredragande kommer in till de två som redan sitter i rummet, föredrar sitt ärende (film, böcker, dataspel, trädgård etc), får några frågor och försvinner sedan för att bereda plats för någon annan som river av sitt ärende.
I stället för oväntade vinklar, glada överraskningar, oväntade grepp går det hela på rutin. Man gör som man alltid gjort och experterna som anlitas förefaller outslitliga.
SVT måste våga tänka om och tänka nytt, annars kommer TV4 att ta allt fler tittare. Nu tycks det viktiga vara att det är småputtrigt i gänget som sitter i soffan och att de gamla bekanta som föredrar ärenden har det riktigt mysigt. SVT:s morgonprogram går mot ett journalistiskt haveri.
Det var män som var ansvariga för Nuon-affären men det är jag som kritiseras. Det menar förra näringsministern Maud Olofsson (C).
Kanske är det Fi som pressat fram denna feministiska vinkel. Synd att Olofsson inte passade på att presentera analysen för riksdagens konstitutionsutskott, som flera gånger bjöd in henne till sin utfrågning. Det hade ju varit ett ypperligt tillfälle att ge spridning åt budskapet. Men i stället föredrog Olofsson att skydda två män. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.
Den svenska parlamentsgruppen utgör 2,6 procent av EU-parlamentet. Så stor – 2,6 procent – var också inflationen i Kina i fjol. Folköl har en styrka på 2,25 till 3,5 volymprocent.
Att den svenska EU-delegationen är liten gör det än mer angeläget att rösta, inte för att ledamöterna blir fler till antalet men för att de får en annan legitimitet.
Olle Möller var Sveriges mest hatade man. Den forna idrottsstjärnan dömdes för två mord och tillbringade en avsevärd del av sitt liv i en cell.
I boken ”Mördaren i folkhemmet” (Piratförlaget) skildrar de två advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelson Möllers dramatiska liv och den enorma uppståndelsen när han greps och dömdes för morden på lillflickan Gerd (1939) och tvåbarnsmamman Rut (1959). Men var Möller skyldig? Och var han skyldig till båda morden? Levererade domstolen det den allmänna opinionen krävde (”ja, det vet man ju, Möller är skyldig”). Och agerade kvällspressen som kritisk granskare eller som en förstärkare för polis och åklagare?
Boken är intressant och många av frågeställningarna kring Möller kan överföras till vår tid.
Att vända ryggen till är en smart protestmetod.
Jag äter sällan fläsk och aldrig fläsk från Danmark.
Att lyssna på P1 Dokumentär eller P3 Dokumentär är berikande och roligt.
Ha en ljuvlig helg!